Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Regeringen och försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4, REGERINGEN OCH FÖRSVARSFRÅGAN
stor, att försvarets sakliga krav alldeles komma till korta vid
en kraftmätning, där den ekonomiska situationens återhållande
drag ensidigt få göra sig gällande.
Ingen lär kunna säga, att den allmänna debatten med
erforderligt eftertryck sörjt för det röjningsarbete, som här kräves.
Det har fastmera varit nedslående att iakttaga, i hur ringa
grad denna självskrivna uppgift för upplysta opinionskrafter
behjärtats. Där saknas i varje fall alltför mycket av den
viljans samfällda ihärdighet, som ensam kan rubba de tunga
vikterna. Arbetet för försvarets sak mönstrar väl fortfarande
flitiga och hängivna arbetare, men man har ett intryck av, att
deras insatser bli skum på ytan till följd av den loja
passiviteten hos de många. När försvarsfrågan förs på tal, är det
förnämligast dess »utsikter» under stundande riksdag, som
fängsla intresset, och över denna riksdag står redan en tung
röksky av kompromiss och partiköpslagan.
Det kan ej sägas, att regeringen är utan sitt ansvar
härutinnan. Det är naturligt, att man inom den försvarsvänliga
pressen vilar på hanen, när de som man vant sig se såsom
ledare i striden för försvarskraven nu synas framför allt
inställda på att värva röster från försvarets motståndare. Någon
entusiasm kan ej gärna en sådan regeringskonst framkalla; den
lägger sin tyngd till de svårigheter tiden själv hopat. Ett
upplysningsarbete om försvarets nödvändighet i stil med vad som
skedde 1914, när entusiasm och offervilja gåvo glans och kraft åt
arbetet, gåvo lyftning åt den svenska inrikespolitiken på ett sätt
som aldrig förr eller senare under vår generation och förde fram
till beslut av avgörande betydelse för vårt lands självständighet
och fred under världskriget, hade under alla omständigheter
varit svårt att åstadkomma. Med den Tryggerska samlingen
i bakgrunden skulle varje maning till något dylikt närmast
tett sig som malplacerad ironi.
Men lika säkert är, att i ett samhälle med demokratisk
styrelseform endast en stor kraftansträngning att vinna gehör för
försvarskraven kan ge grund för en nationell samling i
försvarsfrågan, om ej denna samling skall betyda försvarsbankrutt.
Riksdagspolitiken blir allt känsligare för stämningarna ute i
landet; och för en statsman i våra demokratiska dagar måste,
också när det är fråga om »nationell samling», gälla maximen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
