Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 7. 1. 1924 - De engelska underhusvalens resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 DAGENS FRÅGOR
5, 4 och 4 millioner väljare. Majoritetsvalen i enmanskretsar ha än
en gång visat sin kända oberäknelighet, när »trekantsval» ymnigt
förekomma, men även vid användning av proportionella val skulle
huvudresultatet, frånvaron av fast, »koalitionsfri» majoritet för något av
de tävlande partierna, ha blivit detsamma.
För övrigt hade valen alltför mycket karaktär av plötsligt
anordnad folkomröstning i tullfrågan för att kunna åberopas såsom fullt
tillförlitlig mätare på partiernas verkliga styrka vid väljarekårens
åt-spörjande med annan frågeställning och med större rådrum för de
olika partiprogrammens genomdiskuterande. Nu fälldes nog utslaget
väsentligen av de breda lagrens, särskilt husmödrarnas, oro för att
regeringsprogrammets genomförande skulle betyda prisstegring på
hushållsbudgeten, och Baldwins ideliga försäkringar, att det ej alls
var fråga om några livsmedelstullar, utan att också han på sitt
program hade »ett tullfritt frukostbord», förmådde ej skingra denna
misstro. Stark verkan gjorde även oppositionstalarnas argumentering,
att den inhemska marknadens skyddande hade relativt underordnad
betydelse för ett exportland och att de utländska kundernas oförmåga
att under rådande ekonomiska kaos och valutadepreciering köpa
engelska varor vore en huvudorsak till arbetslösheten samt att
regeringen på ett för traditionell brittisk prestige ödeläggande sätt i sin
vankelmodiga o verksamhet underlåtit varje kraftansträngning för
Europas ekonomiska återställande och därmed även för återställande
av de gamla brittiska avsättningsmarknaderna.
Själva valstriden och därvid kämpande argument intressera
emellertid i närvarande stund vida mindre än valresultatet och dess
följder för innehavandet av den brittiska regeringsmakten. Intet parti
kan påräkna en regeringsduglig majoritet utan koalition med ett
annat eller åtminstone utan tolererande stöd från ett annat. I första
överraskningen överdrev man mångenstädes det nya i detta
parlamentariska läge. I själva verket har, som den liberale
statsrättsläraren professor A. F. Pollard nyligen uppvisat i en föreläsning vid
University College, England under större delen av åttioårsperioden
1835—1915 laborerat med mer än två stora partier i underhuset och
under 30 av dessa 80 år därvid saknat fast partimajoritet. Först måste
bägge de stora partierna 1835—41 räkna med O’Gonnells lilla
irländska grupp för erhållande av nödig regeringsmajoritet, därefter åren
närmast efter 1846 med peeliterna; 1885 var det irländska
nationalistpartiet tungan på vågen, och 1886—92 höll sig en konservativ, 1892—
95 en liberal ministär uppe utan klar majoritet. I intet av dessa fall
förekom någon fast koalition mellan det regerande partiet och den
grupp, som utfyllde vad som fattades i regeringsmajoriteten.
Professor Pollard anser, att dessa prejudikat tala för ett återupprepande
av fenomenet koalitionslös minoritetsregering även nu, och han
påpekar de fördelar det nuvarande läget erbjuder för det liberala
mel-lanpartiet. »Om tre män en mörk natt vandra nedför en slingrande
väg med diken på båda sidorna, så löper den som går i mitten den
minsta risken att falla i diket.» Det liberala partiet har därjämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
