Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tutankhamons grav. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 MARTIN P:N NILSSON
gott som ingen. Arkeologi, framför allt förhistorisk arkeologi
och egyptolog!, är i största utsträckning gravforskning. Om också
vetenskapliga krav måste anses göra denna forskning berättigad,
bör dock vad som förekommit vara en maning att iakttaga
den största möjliga pietet.
Härtill kommer något annat. Gravplundring har övats i alla
tider och hos alla folk. De egyptiska pyramiderna och de
mykenska kupolgravarna äro för länge länge sedan utplundrade;
de i nordiska sagor förekommande berättelserna om strider med
högbon vittna om samma osed i Norden. Några få århundraden
efter Tutankhamons död blevo gravplundringar i Egypten ett i
stort bedrivet yrke. Förr plundrade man gravar för det
materiella värdet av de rövade föremålen, i våra dagar har den
livliga och lukrativa antikvitetshandeln givit en ny eggelse. Både
i Egypten och andra länder i södern, t. ex. i Grekland och
Italien, ha inga så gott spårsinne och väderkorn på gravar som
de infödda gravplundrarna, och invånarna i Luxor ha ett
stadgat rykte att vara de durkdrivnaste av alla. För sådant folk
gäller det blott en inkomstbringande trafik, en fyndort
hemlig-hålles, så länge den är givande, ömtåliga föremål få förfaras och
gå under, alla de viktiga bidrag till den vetenskapliga
kännedomen om gångna tider, som en metodisk utforskning lämnar,
gå förlorade. Man kan blott vara tacksam, att sten- och
sandhögarna skyddat Tutankhamons grav från att upptäckas av det
slagets professionella gravplundrare och bevarat den åt en
vetenskaplig utforskning, som icke behövde sky några offer för att
göras så grundlig och metodisk, som möjligt är.
I denna diskussion har en god del vidskepelse inblandats.
Den urgamla respekten för egypternas trolldomskonst har
upplevat en sentida renässans; det påstås, att de trolldomskonster
och förbannelser, som de gamla egyptiska prästerna riktat mot
den, som störde gravens frid, efter mer än tre årtusenden
visat sig verksamma till lord Carnarvons fördärv. Det lär ha
blivit baisse på mumier i England; turister, som förvärvat och
hemfört en mumie som minne av en visit i Egypten, ha blivit
rädda och skyndat sig att göra sig av med ett så farligt
souvenir. Lord Carnarvons död har icke avskräckt hans
medhjälpare, den egentlige ledaren, mr Carter, som oförtrutet sökt
fortsätta som förut, och för övrigt inga andra arkeologer heller,
som alla mer eller mindre äro inbegripna i samma förbannelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
