- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
125

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tutankhamons grav. Av Martin P:n Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TUTANKHAMONS GRAV 125

Lörd Carnarvons död är ett exempel på en egendomlig
sam-mankedjning av olyckliga omständigheter, om också fallet är
långt ifrån enastående. I slutet av februari begav han sig till
Assuan för att vila ut från det ansträngande arbetet och få fred
för turisternas påflugenhet; den 6 mars återvände han till Luxor
och blev två dagar senare under arbete i graven stucken av en
moskito. Detta medförde en infektion, som dock ej syntes giva
anledning till oro, då han efter en vecka reste till Kairo för att
få vård. Här blev han emellertid hastigt sämre, ros och allmän
blodförgiftning inställde sig. Även denna komplikation syntes
hävd, då lunginflammation tillstötte, och detta var för mycket
för den 57 år gamle mannens redan försvagade krafter. Han
dog den 5 april.

Även om lord Carnarvon ryckts bort i förtid, innan ännu hans
stora fynd blivit bärgat och den verkliga betydelsen av dess
räckvidd kan uppskattas, kommer han alltid att framstå som
den metodiske, hängivne och inga uppoffringar skyende
forskaren, vars namn ödet med rätta knutit till en av egyptologien
största och mest uppseendeväckande upptäckter.

l febr. 1924.

Då det allmänna intresset för den stora upptäckten gjort, att till julen
utom amanuensen Lugns ovan nämnda bok två översättningar från engelskan
utkommit, som behandla Echenaton och Tutankhamon och deras tid, vill jag
använda tillfället att påpeka nödvändigheten av en normalisering av de
egyptiska egennamnens skrivning. Att Thutmosis och Thotmes, Achnaton och
Echenaton äro olika skrivningar av samma namn, förstår kanske den bildade
allmänhet, till vilken dessa böcker vända sig, fast man ej kan begära några
egyptologiska kunskaper av dem. Men det torde gå runt i huvudet, då man
ser Echenatons morföräldrar ibland kallade Yuaa och Tuaa, ibland Juja och
Tuju, hans mor Tiy eller Teje, Tutankhamons efterträdare Ay eller Eje.
Visserligen är uttalet och särskilt vokalisationen av de egyptiska namnen ofta osäker,
men den värsta förvirringen vållas därav, att engelska transskriptioner, som äro
lämpade efter ett uttal av de enskilda bokstäverna, som starkt avviker från vårt,
mekaniskt övertagas. Få vi översättningar även från franska, blir förvirringen
ännu värre. Översättare och förlag torde vara skyldiga den publik, till vilken de
vända sig, att införa för svenskan passande former av namnen, även om de skulle
behöva anlita sakkunnig hjälp, vilket säkerligen icke skulle vara oöverkomligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free