Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Nya Zornstudier. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 137
Lamm för att sedan åter ge sig ut på nya vandringar. Efter den
långa bröllopsresan till Siebenburgen, Konstantinopel och andra
platser följa så de första Parisåren med deras bländande framgångar
och de nordiska somrarna, då han först på allvar erövrade den
stockholmska skärgårdens mjuka luft och silverdis samt det friska
färgmättade dalalandskapet.
För min del instämmer jag villigt i författarens åsikt om Zorns
självständiga ställning till det samtida franska måleriet, då det gäller
dessa saker. Mycket kunde här vara att andraga om de slående
iakttagelser, som Hedberg gör om denna tids produktion, liksom om hans
utomordentliga undersökning av övergångstiden från akvarell till
oljefärg, men det skulle här bli för långt. En del dateringar kunde ju
vara frestande nog att diskutera bl. a. den, som rör den vackra
teckningen i konsul Brodins samling föreställande konstnärens mormor,
som spinner, och hans halvsyskon, som leka på golvet (fig. 16). Denna
föres av förf. till Akademitiden, men sammanhänger enligt mitt
förmenande tydligt med den bekanta tavlan Brödbakning i dir. Axel
Ja-cobséns samling och Mormor spinner i Zorns samling. Därpå tyder
såväl problemställningen som teckningsmaneret med de karaktäristiska
parallellstrecken.
Skildringen göres i dessa kapitel underhållande genom skickligt
inflätade personalnotiser och utdrag ur samtida kritiker. I
förbigående kan här nämnas att författaren meddelar en intressant rättelse
av Ernst Malmbergs uppgift, att den bekanta kritiken i Posttidningen,
där Jenny Nyström framhålles som mönster för Zorn, skulle vara
författad av C. D. af Wirsén. Författaren var i stället professor
Gustaf Retzius.
Man känner hela tiden, vid läsningen av Hedbergs bok, att han
behandlar en konst som han följt med, som han gått i breschen för
under kampåren, och som han förstått så helt att konstnärens egen
skaparglädje och arbetsintensitet ofta nog genomlyser skildringen. Han
säger själv att han gått till sitt verk med »gammal, djupt rotad
beundran», men att år och nya konstupplevelser och intryck endast ha
bidragit till att stärka denna beundran och fördjupa perspektivet. Det
är hos Hedberg icke frågan om att sätta betyg och komma med de
värderingar, omvärderingar och schematiskt upplinjerade
periodindelningar, som ofta verka så tröttande i skrifter om modärn konst och
flytta dem från historieforskningens plan till tillfällighetskritikens.
Den lugnt objektiva och historiska syn som präglar hela den
Hedbergska boken är en av dess många stora förtjänster. Därtill kommer
att Tor Hedberg kan det, som icke är allom givet. Han kan skriva
en populär konstbok, som rätt balanserar proportionerna mellan det
som får framskymta av vetenskaplig apparat och de stämningar och
reflexioner, som konstverken väcka.
Axel Rotndahls »Anders Zorn som etsare» är snarast att betrakta
som en avbildningssamling med inledande text. Med sina ett hundra
stycken utmärkt vackra och på det hela taget väl valda
etsningsreproduktioner är den ett mycket viktigt och välbehövligt tillskott till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
