Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Nya Zornstudier. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 LITTERATUR
underligt hur svår utrotade felaktiga uppgifter i biografisk litteratur
äro. Författaren har icke kunnat motstå att söka vidga sitt vetande
i en så grumlig källa, som Tallbergs bok om Zorns ungdomstid, och
därigenom kommit att upprepa flera oriktiga detalj uppgifter. Det gäller
visserligen endast saker av mindre vikt, men det synes onödigt; att
ett arbete av det Hedbergskas kvalitet skall ge förlängt liv åt en rad
mycket litet givande, fullkomligt oriktiga legender, som lämpligare
bort avlivas genom kritik eller tystnad. Bland de mera viktiga är
uppgiften att beställsamma människor skulle övertalat Zorns far att
tillsammans med dem bekosta sonens skolgång i Enköping, medan det
i själva verket såväl enligt hans egna som moderns uppgifter var hon
som sökte upp fadern och denne, som så länge han levde ensam
underhöll sonen. Anledningen till att Zorn kom i skola var den, att hans
närmaste börjat inse att pojken aldrig skulle passa till bonde eller
arbetare i vanlig mening, men väl hade anlag, som kunde göra honom
lämplig för en annan levnadsbana. Enligt hans egen uppgift tänkte
man närmast på studievägen. I Enköpings skola skrevs han, enligt
vad han själv berättat, och skolans elevförteckning bekräftar, som
Leonard Zorn, ej Anders Leonardsson. Orsaken till bytet av förnamn
brukade han själv förklara som en skyddsåtgärd mot öknamnet »mas»,
som han dock icke undgick, när katalogen röjde hans proveniens,
men som han då själv fick avskaffa med det bland pojkar
verkningsfullaste medlet: slagsmål.
Samma sak gäller om den för sin fantasirikedom vida bekante
Liss Lars Larssons historier om Zorns fortsatta konststudier och hans
egen roll därvid. Författaren tror tydligen icke på dem, och då han
å nästa sida förslagsvis ger en korrekt relation av förloppet, förefaller
det underligt, att han ej verifierat denna och mer än onödigt, att den
Taliberg-Liss-Larsska versionen så utförligt upprepas. Dess lösa
sammansättning framgår bl. a. av att Georg von Rosen göres till
Akademiens direktör i stället för Boklund, och hela dess art hänvisar den
mera till det, som är belysande för berättaren och ej för berättelsens
föremål. Förbryllande verkar det nog också på flera läsare, att det
skulle vara Zorns mormor som kallades »mona». Mona är ju endast
det dalska ordet för mor och användes följaktligen av Zorn, då det
gällde hans egen mor. Flera av konstnärens arbeten, som föreställa
hans mor bära ju också det välkända namnet »Mona», medan en rad
andra som återge hennes mor äro kända som »Mormor».
Men det vore orätt att låta dylika detalj fel taga någon större plats
i en anmälan av en bok, vars förtjänster på alla väsentliga punkter
äro så framträdande och som kommer med så många nya idéer och
en så djup förståelse för den skildrade konstnärens liv och egenart.
Man läser med stigande intresse kapitel efter kapitel, följer
akademielevens Stockholmstid, mest upptagen av egna studier och egna
elever, de första resorna med deras starka konstnärliga upplevelser och
Londontiden med dess bekymmer och framgångar. »Den unge
trollkarlens» väg till mästerskapet låg klar, då han år 1885 kunde
återvända hem och efter fyra års förlovning fira sitt bröllop med Emma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
