Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 4. 3. 1924 - Suchomlinovs levnadsminnen - Zagreb mot Belgrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 149
ligen ärelösheten och fångenskapen, som visserligen mildrades till
landsflykt och lotten att om sig kunna med sanning säga, att
ingenting längre är att förlora. Den ryske arméorganisatörens memoarer
präglas starkt av detta medvetande; i sin helhet vilja de vara en
vädjan till historiens justitierevision. För egen del har Suchomlinov
uppgivit hoppet om någon förändring i sitt öde. Han har accepterat
sovjetmaktens seger som ett historiskt faktum, men trogen sin ed till
|saren vill han stiga i graven som en det gamla Rysslands soldat.
I virrvarret av händelser och debatter uppdyker då och
då »den kroatiska frågan», säkerligen en av dem, som i
den allmänna uppfattningen stå omgivna med det största dunklet.
Gång på gång under de sista åren har telegrafen berättat om en
omedelbart förestående skilsmässa mellan kroater och serber, om
ul-timata, anklagelseskrifter och högförräderimål; gång på gång har det
hetat, att explosionen aldrig varit så säker som nu. Till omväxling
ha hemlända resenärer genom dagspressen låtit oss veta, att allt andas
det djupaste lugn i Kroatien och att någon kroatisk fråga, om en
sådan överhuvud existerar, i allt fall icke skönjes på gatorna.
Misstankar ha uttalats om grumliga källor och om beskäftiga
propagandabyråer, ty på ort och ställe hade saken ett helt annat utseende.
Dessa iakttagare i all ära, det lider dock icke något tvivel, att
det kroatiska problemet är både tillspetsat och elakartat. På samma
gång låter det på intet vis fånga sig i sådana summariska formler,
som den*publicistiska rubriksättningen föredrager, och detta i förening
med den oberäknelighet och nyckfullhet, som i vissa faser utmärkt
den kroatiska politiken, har åt det hela givit ett tycke av en
ständig rök utan eld. Med hänsyn till det måhända avgörande läge, vari
de serbokroatiska mellanhavandena på sistone råkat, synes det därför
lämpligt att söka sammanfatta huvuddragen av det verkliga förlopp,
som oredigt framglimtat i nyhetsmaterialet.
Hur tacksamt ämnet än vore, skulle det naturligtvis föra för långt
att skärskåda uppkomsten av de historiskt starkt utpräglade
olikheterna mellan de båda så närbesläktade folken, olikheter som redan i
det alldagligas sinnebilder uttrycka sig i så grundläggande ting som
alfabet och tidräkning. För förståendet av kroaternas nuvarande
hållning äro särskilt tvenne iakttagelser av vikt. Den ena är den
kroatiska nationalitetens genom historiens upplevelser framvuxna
nitälskan för den egna formella rätten, dess ömtålighet inför allt,
som synes ställa denna rätt på spel, dess juridiska och processuella
kynne, tack vare vilket landets bevarade mått av självständighet
framgångsrikt hävdades inom dubbelmonarkien. Den andra är det
säkert betygade faktum, att kroaterna in i det allra längsta voro
oförberedda på den utgång världskriget fick. De allra flesta av dem
trodde, att monarkien skulle bestå i kampen, för att i samband med
freden undergå en ombildning i federativ riktning, varav Kroatiens
ställning oundvikligen skulle draga fördel. Mycket få trodde påi status
quo, men ännu färre trodde på monarkiens förstöring och föreningen
Zagreb mot
Belgrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
