Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Penningväsendets tio-åriga odyssé. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 ELI F. HECKSCHER
1914 och med 55 % sista kvartalet 1915. Men det hela höll sig
dock ännu inom måttliga proportioner i jämförelse med vad
komma skulle.
Det egendomliga var, att prisstegringen gick tillsammans med
en hög utlandsvärdering av den svenska valutan. Händelsernas
utveckling blev också på denna punkt till en början mer
oväntad än på någon annan; det var egentligen genom sitt
ingripande härvid som den svenska penningpolitiken första gången
ådrog sig större internationell uppmärksamhet.
Såsom hittills alltid varit fallet med pappersmyntfoten, var
vårt penningsystem frikopplat från sin metalliska grundval
endast i den ena riktningen, nämligen uppåt. Papperskronan
kunde med andra ord sjunka obegränsat under sitt lagbestämda
guldvärde, men den kunde över huvud taget icke stiga däröver.
Riksbanken var nämligen befriad endast från sin skyldighet att
inlösa sedlarna med guld, den hade fortfarande obeskuren kvar
skyldigheten att inlösa guldet med sina sedlar; och till
yttermera visso skulle en vägran i det senare hänseendet enbart ha
fört guldinnehavarna till myntverket, där var och en ägde
rättighet att få guld i plants förvandlat till svenskt guldmynt. I den
mån som de utländska valutorna sjönko under pari i Stockholm,
blev detta senare förfarande, överföring av guld till Sverige,
också en för utlandet mycket lönande åtgärd. Visserligen dröjde
det, innan läget blev klart för de krigförande ländernas
regeringar eller åtminstone innan de förmådde övervinna sin
guldvidskepelse därhän att utlämna det omsorgsfullt instängda guldet
till att tjäna som betalning för importerade varor. Men under
1915 års lopp började dock realiteterna tala ett så pass tydligt
språk, att chimärerna måste vika. De krigförandes behov av
varor från de neutrala blev nämligen för varje dag allt mera
oemotståndligt, egna varor att sända i utbyte disponerade de
endast i mycket begränsad mån, och kredit från de neutrala
stötte helt naturligt på rätt stora svårigheter. Därför var det
ofrånkomligt, att de till sist skulle lära sig förstå nyttan av att
betala med guld. Så fick Sverige en guldström in i landet,
visserligen relativt måttlig efter nuvarande begrepp men likväl
ingalunda betydelselös. Medan riksbankens guldkassa vid
krigsutbrottet endast var 103 mill., hade den i början av februari
1916 stigit till 160 mill.
Det överraskande i läget var, att guldet kunde bli en fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
