- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
157

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Penningväsendets tio-åriga odyssé. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENNINGVÄSENDETS TIO-ÅRIGA ODYSSÉ 157

för det inhemska penningvärdets upprätthållande, jå, att import
av guld skulle kunna leda till prisstegring t. o. m. för ett land
som Sverige, vilket redan hade fått sin valutas köpkraft gent
emot egna varor minskad. En försämrad köpkraft hos en
pappersvaluta var en gammal känd sak; men att en valuta kunde
få sin köpkraft minskad, när den icke deprecierats gent emot
guld, utan rent av stigit över sitt gamla guldvärde, det var den
stora överraskningen. Mer eller mindre instinktivt hade med
andra ord litet var räknat med, att guldet självt skulle ha
värdestabilitet gentemot varor, när guldproduktionen icke hade ökats.
Detta visade sig nu emellertid icke längre slå in. Man hade
tänkt för litet på, att en ökning i sedelcirkulationen över hela
världen måste komma att uttränga guldet från möjligheten att
efterfråga det mesta av varorna; därigenom måste även guldets
egen köpkraft komma att sjunka gentemot varor, ty det hade
fått en konkurrent i varuefterfrågan genom de nya
sedelmassorna. Nedgången i sedlarnas köpkraft drog med sig guldet,
därför att den totala penningmängden hade ökats så enormt.
Samma situation hade i verkligheten varit diskuterad av
nationalekonomerna redan under Napoleonstiden; men den hade då
ansetts sakna större aktualitet — senare forskningar ha lett till
andra resultat i detta hänseende — och liksom så mycket av
den klassiska nationalekonomiens tankearbete hade detta
moment fallit i glömska under det fridfulla århundrade som legat
emellan. Nu visade det sig i slående grad, att sedelmassorna
kunde ödelägga köpkraften även hos en valuta som återfått eller
t. o. m. överskridit sin guldparitet. Pappersmyntfotens fel var
det utan all fråga att så blev fallet, och det t. o. m. i en
enastående grad; men verkningarna begränsades ej till
pappersmyntet självt.

De svenska nationalekonomerna voro därför ganska eniga om
att åtminstone draga full nytta av pappersmyntfoten, och det
kunde ske genom en frigörelse från guldet också nedåt, sålunda
en befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa guld
med sina sedlar och för myntverket att mottaga guld till
ut-myntning. En dylik befrielse skulle tillåta den svenska kronan
att få ett högre värde mot guld än det lagbestämda och sålunda
möjliggöra, att den svenska penningenheten bevarade sin
köpkraft gent emot varorna bättre än guldet kunde komma att göra.
Men det får ej fördöljas, att själva initiativet till vad som nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free