- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
158

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Penningväsendets tio-åriga odyssé. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158 ELI F. HECKSCHER

skedde icke utgick från nationalekonomerna utan från
riksbanks-ledningen. För sin del leddes väl riksbanken icke därvid av
något större intresse för eller ens tro på möjligheten att hålla
den svenska valutans inhemska köpkraft uppe. Den för
riksbanksledningen avgörande synpunkten var, kan man säga,
guldhandlarens; man såg ingen anledning att köpa mer guld än
man behövde och framför allt ingen anledning att betala guldet
rrifed hela dess lagbestämda värde, 2 480 svenska kronor per
kilogram rent guld, när man skulle kunna få det för kanske
l 700 och i varje fall mindre än 2 000 svenska kronor. Under
mycket ringa motstånd och utan nämnvärd diskussion
upphävdes därför den 8 februari 1916 förbindelsen nedåt mellan den
svenska kronan och guldet, i det att riksbanken och myntet
befriades från skyldigheten att ta emot guld enligt
utmyntnings-normen. Det var en minnesvärd händelse i penningväsendets
historia, om till nytta eller skada är det icke lätt att ens nu
efteråt avgöra.

Emellertid återstod i själva verket ett band på Sverige vid
tillämpningen av de nya principerna. Myntkonventionen med
Danmark och Norge var nämligen i kraft, och så länge det var
fallet, förblev det omöjligt att vägra mottaga skandinaviskt
guldmynt såsom lagligt betalningsmedel i landet. Då nu danska
och norska kronor höllo sig under pari gentemot svenska men
icke under pari gentemot guld, lönade det sig uppenbarligen
att skicka guld till utmyntning i våra grannländer och sedan
överföra detta skandinaviska guldmynt till Sverige. I Danmark
och Norge hade man dessutom knappast några sympatier för
den nya svenska politiken, och det blev därför en både
besvärlig och tidsödande uppgift att få en tillfredsställande ordning
till stånd på denna punkt — onekligen en erfarenhet i fråga om
vanskligheten av en myntkonvention. Visserligen lyckades man
på svenskt håll få grannländerna med på samma åtgärd som
den svenska; men då denna endast innebar upphävande av
skyldigheten att mottaga guld, icke ett allmängiltigt importförbud på
guld, så var det fortfarande möjligt, att Danmark och Norge
kunde importera guld och föra det över till Sverige i form av
skandinaviskt guldmynt. Faktiskt blev det också relativt stora
belopp av detta slag som kommo in i landet under 1916 och
1917; vid slutet av det senare året redovisade riksbankens
guldkassa nästan jämnt dubbelt så mycket skandinaviskt guldmynt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free