Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Penningväsendets tio-åriga odyssé. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGVÄSENDETS TIO-ÅR1GA ODYSSÉ 161
del även omyntat guld samt året därpå gjort detta förbud
fullständigt. Den hade därigenom lösgjort vår valutas förbindelse
(uppåt) med det internationella guldvärdet. Det hör till de många
egendomligheter som förut ingen tänkt på, att ett enkelt
konseljbeslut sålunda i verkligheten kunnat — och för övrigt
fortfarande kan — upphäva ett penningsystem, som i princip är
fastslaget i själva grundlagen. Under 1919 gav det oss i guld
inlösliga sedlar som stodo långt under sitt nominella guldvärde.
Efter stilleståndet hade dessutom penningvärdet både hos oss
och annorstädes undergått starka växlingar i olika riktningar.
Ett jämförelsevis svagt prisfall i slutet av 1918 och början av
1919 efterföljdes av en prisstegringsvåg som kulminerade med
väldig kraft på våren 1920. Då den svenska kronan nu stod
långt under pari, betydde det, att riksbanken lät prisstegringen
fortgå, utan att vidtaga de åtgärder som skulle ha varit ägnade
att bekämpa denna fundamentala olycka och samtidigt bringa
vår valuta upp i större närhet av dess lagbestämda parivärde.
Vad som fattades var med andra ord den diskontostegring som
hade behövts för att begränsa kreditgivningen i härför
erforderlig utsträckning. T. o. m. nationalekonomer som våldsamt
angripit riksbanken för dess försummelse att hålla prisnivån nere
under kriget tycktes rm alldeles ha glömt sitt intresse för det
svenska penningvärdets bevarande. Denna sista prisstegring
efter återvunnen fred var dock den mest meningslösa av alla.
Under kriget voro missgreppen visserligen mycket olyckliga men
dock helt annorlunda både politiskt och ekonomiskt förklarliga;
nu fanns ingen ursäkt.
När samtidigt riksbankens sedlar på nyss angivet sätt voro
inlösliga i guld, föreföll det icke kunna råda någon ovisshet om
vad det svenska penningvärdets försvarare hade att göra. De
måste framtvinga en inlösning av sedlarna, som nedbragte deras
mängd, och därmed en diskontostegring som höll prisstegringen
i schack. För detta ändamål var det som grundlagen i de mest
förbindande ordalag givit medborgarna medel i händerna,
genom att ålägga riksbanken att vid anfordran inlösa sina sedlar
med guld. Genom att peka på denna möjlighet och den fördel
som därmed stod att vinna på grund av den svenska valutans
stora undervärdering gentemot guld, skulle man kunna tvinga
riksbanken till en riktig politik, ty dollarn, d. v. s. guldet, stod
just då, i mars 1920, ej mindre än 45% över pari. Detta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
