Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Penningväsendets tio-åriga odyssé. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 ELI F. HECKSCHER
vad jag försökte genom en artikel i Stockholms Dagblad i förra
hälften] av mars 1920, och följden blev en av de mest
spännande episoderna i vårt penningväsendes över huvud taget
ganska händelserika historia sedan 1914. Riksbanken reagerade
visserligen icke såsom den borde ha gjort, genom att omedelbart
beställa om sitt hus och hejda prisstegringen genom en stark
diskontostegring, utan valde den sämre delen, d. v. s. begärde
att få sedlarna oinlösliga på nytt. Efter några dagars häftiga
debatter beviljades också detta, och riksbanken föreföll därmed
ha fått ännu friare händer att efter godtycke förfara med vårt
penningväsende. I verkligheten förhöll det sig emellertid snarast
tvärtom. Ty riksbankens immunitet från kritik i riksdagen var
från den dagen slut, och sedan dess har riksbankspolitiken på
helt annat sätt än tidigare påverkats av såväl riksdagsmännens
som allmänhetens kritik. Kanske tar jag fel, men det förefaller,
som om skillnaden i utveckling för den svenska valutan å ena
sidan samt den danska och norska å den andra sedan den
tidpunkten till väsentlig del är att tillskriva den mycket olika
atmosfär, vari de tre ländernas centralbanker häft att arbeta.
Diskontostegringen avböjde riksbanken till en början, men
skred likväl därtill efter riksdagsbeslutet om oinlöslighet för
sedlarna och verkställde sedan ännu en höjning av diskontot i
mitten av september 1920. Ett olyckligare dröjsmål och en
olyckligare tidpunkt för den sista diskontostegringen kunde dock
svårligen tänkas, ty den kom nu att nästan fullständigt sammanfalla
i tiden med det våldsamma prisfall, som på hösten 1920 tog
sin början i Amerika och sedan kom att behärska världen två
år framåt. Genom dröjsmålet hade den svenska prisnivån fått
stiga i höjden på ett sätt som måste göra det påföljande
prisfallet desto mera ödeläggande, och genom att vår valuta fått
sjunka så starkt under pari gjordes ansträngningarna för
återgång till pariteten så mycket mödosammare. Men å andra sidan
är det oförnekligt, att just denna sista diskontostegring i viss
mån predestinerade oss för att följa med i det amerikanska
prisfallet och t. o. m. öfverträffa det. Målet skulle givetvis ha nåtts
med långt mindre lidanden, om diskoiitostegringen hade
kommit i slutet av föregående år, 1919; men att den över huvud
korn, medförde likväl den utveckling till ordnade
penningförhållanden, som — post tot discrimina remna — nu blivit
verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
