Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Skolreformens öde. Av Erik Wellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLREFORMENS ÖDE 169
den blivande skolorganisationen borde följaktligen finnas ruin
för allenast en enda av staten understödd barndomsskola.
Som en andra grundprincip för den anbefallda revisionen
förutsattes, att staten toge sig an flickornas utbildning i samma
utsträckning som gossarnas. En sådan omorganisation finge dock
givetvis ej avse att ensidigt omskapa flickskolan efter mönstret
av gosskolan, likasom den ej heller finge gå förödande fram
över det rikare pedagogiska liv som pulserade inom
privatskolorna.
Som en viktig vägledande synpunkt vid den blivande
revisionen framställdes slutligen önskemålet, att de från gymnasiet
utexaminerade bleve kvalitativt bättre rustade för studier vid
universitet och högskolor än för närvarande. Gymnasiereformen borde
sålunda inriktas på en rikare linjeuppdelning, därvid visserligen
någon del av det nuvarande mångläseriet till studentexamen
försvunne, men där i stället uppnåddes ett större fördjupande inom
den grupp av ämnen som linjen i fråga omfattade.
Vill man nu rättvist bedöma skolkommissionens arbetsresultat,
måste prövningen utgå från kommissionens egna förutsättningar
och sålunda i främsta rummet söka besvara den frågan,
huruvida kommissionen följt uppdragsgivarens riktlinjer och på
föreskriven väg lyckats finna åsyftad lösning av de i
statsrådsprotokollet angivna sociala och pedagogiska problemen. En senare
och förvisso betydelsefullare uppgift blir det sedan att
undersöka, huruvida de föreslagna reformerna verkligen kunna tänkas
gagna vårt folk, vår materiella och andliga odling. Om det visar
sig att de av kommissionen anvisade vägarna icke äro
gångbara, så äro naturligen tvenne förklaringar härtill tänkbara:
antingen har kommissionen icke funnit rätta lösningen på de
förelagda problemen, eller ock äro frågorna med de givna
förutsättningarna olösbara. I förra fallet måste ansvaret för förfelandet
drabba kommissionen, i senare fallet uppdragsgivaren.
På en punkt råder mellan alla sakkunniga som yttrat sig full
enighet: den av kommissionen föreslagna gymnasiereformen är
förfelad. Det är så långt ifrån att kommissionens abiturienter
skulle lämna gymnasiet bättre rustade för högskolestudier än de
nuvarande, att de tvärtom i stor utsträckning skulle nödgas
underkasta sig tidsödande kompletteringar för att bli i stånd att
följa högskolornas undervisning. Linjeuppdelningen sänker den
allmänna kunskapsnivån utan att åstadkomma verklig fördjup-
12. Sv ensk Tidskrift 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
