Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Skolreformens öde. Av Erik Wellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 ERIK WELLANDER
ning i enstaka ämnen. Även ur allmänbildningens synpunkt
innebär kommissionens förslag alltså otvivelaktigt en betydande
försämring. De i direktiven utstakade målen vinnas icke på den
väg, kommissionen anvisat; den nationella odlingen har på denna
väg ingenting att vinna men mycket att förlora.
Statens övertagande av flickornas utbildning i samma
utsträckning som gossarnas är i främsta rummet ett ekonomiskt
problem, som kan lösas inom det nuvarande systemets ram utan
större organisatoriska förändringar. Ett betydelsefullt steg till
lösandet av denna fråga togs i fjol i och med att de högre
allmänna läroverken under vissa villkor öppnades även för
kvinnliga lärjungar. Ett steg vidare vore att staten helt övertoge
privata flickskolor eller ekonomiskt så kraftigt understödde dem,
att terminsavgifterna kunde nedbringas eller helt borttagas.
Kommissionen har emellertid ingalunda nöjt sig med dylika partiella
reformer. Hela den högre flickundervisningen lägges i
stöpsle-ven, och ur denna framgår så en ny skapelse, som i varje fall
ej kan anses motsvara de givna riktlinjerna. Samskoleprincipen
genomföres i en utsträckning, som gör samundervisningen till
regel. Flickskolan omskapas sålunda ej efter mönstret av
goss-skolan, det är sant, men flertalet flickor hänvisas för sin högre
utbildning till en samskola, som i själva verket är en gosskola,
öppnad även för kvinnliga lärjungar. Den fara, för vilken
direktiven varna, har således i vidsträcktaste mån blivit
verklighet. Därtill kommer, att skolkommissionens uniformeringsiver
på detta område har gått fram över det rikare pedagogiska livet
inom de privata flickskolorna på ett sätt, som icke kan betecknas
annat än som förödande: de statsunderstödda högre
flickskolorna äro nu 79 till antalet, kommissionen föreslår inrättandet av
27 flickskolor av A-typ. Statsrådsprotokollets riktlinjer ha sålunda
icke följts, och varje vän av den svenska kulturens särprägel
måste med smärta se, hur ett dråpslag riktas mot den speciellt
svenska flickskoletyp, som tack vare energiskt, målmedvetet och
mycket självuppoffrande arbete här i landet under de sista
decennierna organiskt framvuxit och som visat sig synnerligen väl
motsvara sin särskilda uppgift i samhället.
Att kommissionen mindre väl lyckats lösa de förelagda
spe-eialfrågorna torde främst bero därpå, att den väsentligen inriktat
sina krafter på den stora uppgiften att omskapa skolväsendet i
dess helhet till »en sammanhängande enhet med folkskolan så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
