Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Englands kyrka och katolicismen. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS KYRKA OCH KATOLICISMEN 205
av de mest omstridda punkterna i denna högkyrkliga praxis. Men
mer än själva högmässans ståt i en anglokatolsk helgedom — då
ju kommunikanter i allmänhet saknas på grund av den
återupplivade fordran på fastande kommunion — betyder tilloppet
av kommunikanter vid de tidiga nattvardsgångarna, som dagli
gen firas, stundom två till tre gånger även på vardagar. Om man
bortser från den tendens till kultisk massproduktion, som här
som inom den romerska kyrkan gör sig gällande, är det dock
omöjligt att blunda för att här har växt upp ett släkte, för vilket
nattvarden har blivit det inre livets näring, och där hela det
andliga livet bäres av denna sakramentala fromhet, Vad som heller
inte slår i ögonen, men som finns och är ett av denna religionstyps
grundmoment alltifrån begynnelsen, är helighetslängtan — fast
den givetvis ofta kan få karaktären av självhelgelse. Men då får
man inte heller blunda för hur korset, och allt vad det står för,
har upplevat en renässans inom denna anglokatolska
fromhets-värld — hur man gentemot en ultraprotestantisk lågkyrklighet,
för vilken korset varit en romersk symbol, trotsigt framhållit
korsets tecken, och hur mycket av den kristna kyrkans klassiska
korsmystik, alltifrån sankt Bernhard till pietismen och den nyare
franska katolicismen, återuppstått och åter givit näring åt
hungrande själar. Den askes, som ställer sig under korsets skugga,
har ett gott försvar. Och detta kan sägas om det asketiska liv,
som tagit gestalt i klosterväsendets återuppståndelse inom
Englands kyrka. Trots allt, som här från evangeliskt hål! kan
invändas, är det märkligt, att numera knappast från något håll
inom kyrkan några röster höjas emot det kvinnliga klosterlivet.
Det har hävdat sin plats. Antalet stiftelser överstiger f. n. 50;
många av dessa ha redan en historia; de flesta ha uppgifter i
praktisk kärlekstjänst, men det kontemplativa livet framhålles
städse som lika väsentligt. Mera omstridda äro de manliga
ordnarna. Här möta också rena absurditeter, som när man inom
Englands kyrka försöker att tillämpa de gamla munkreglerna
oförändrade. Ett tidigare försök att leva efter benediktinerregeln
slutade, som naturligt var, med övergång till Rom; ett nytt
försök göres nu i Pershore — under ledning av en anglikansk präst,
som tillagt sig titeln »Lord Abbot» och uppträder i mitra som
biskops vederlike. Men det får ej glömmas, att de rent
anglikanska stiftelserna, Johannes evangelistens och Uppståndelsens
samfund liksom Den heliga missionens sällskap i Kelham, nedlagt ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
