Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - En kult ur kritiker. Av Otto S. Holmdahl - Ralph Inge: Frispråkiga essayer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 LITTERATUR
glömde man gärna, att utvecklingen också hade att uppvisa en debetsida,
under alla förhållanden underlät man att addera dess växande siffror,
tills katastrofen kom och visade, att vi trots alla framsteg stodo vid
bankruttens rand. Vilken omfattning denna skall få och hur pass
ödeläggande den skall bliva, det är dagens öppna fråga. Den har
skapat det tillstånd av oro och ovisshet icke blott på samhällslivets
olika områden utan också på själva livsåskådningens, som är
utmärkande för tiden. Vad detta senare område beträffar, torde man
emellertid redan kunna konstatera ett resultat, som är oberoende av
vilken utgång den kris kommer att få som den europeiska
civilisationen nu genomlider, ett resultat av negativ innebörd: idéen om
det automatiska framåtskridandet, tron på den europeiska
civilisationen såsom garanterande en utveckling efter en ständigt stigande linje
har visat sig ohållbar.
Vår generation har blivit en illusion fattigare, och i den mån den
har bestämt själva livssynen och livsåskådningen har det
otvivelaktigt känts som en förlust av en ideell tillgång, som efterlämnat en
känsla av tomhet och inre osäkerhet och ovisshet. Det är därför
ingen tillfällighet, att det i våra dagar företages en inventering av
de andliga tillgångarna och värdena, varmed den enskilde och släktet
ha att räkna, och att detta redan skapat en hel litteratur. Det är
ingen tillfällighet, att vår nyss så beprisade europeiska kultur plötsligen
ser sig försatt på de anklagades bänk och utsättes för den mest närgående
kritik och de mest omilda domar. Den har svikit alltför högt spända
förhoppningar och en alltför varm och hängiven tro. Vi stå här
också inför allvarliga försök att komma till rätta med det hopade
nya erfarenhetsmaterialet för bedömande av vår kulturs innersta art,
tendenser och värden, försök, nödvändiga och betydelsefulla från
både det allmännas och den enskildes synpunkt. Men för att denna
kulturkritik skall bliva vägledande och fruktbärande kräves, att den
utföres från en ståndpunkt, som medger en överblick över de
faktorer, som skapat det nittonde århundradets kulturutveckling, och
med en ingående kännedom om dess ledande idéer och tänkesätt. För
ett i möjligaste mån objektivt och rättvist domslut behöves förvisso
också en inre frigjordhet från ännu rådande opinioner och
åskådningar och en självständighet i omdömet som icke äro alltför
vanliga företeelser, då det gäller bedömandet av en tid, som är ens egen.
I dessa avseenden fyller domprosten vid S:t Pauls katedral i
London dr Ralph Inge högt ställda anspråk. I sina till svenska
översatta Frispråkiga essayer framstår han som en kritiker av vår
modärna kultur, vars röst förtjänar att bli hörd även bland oss.
Och detta kanske icke i främsta rummet på grund av den kritik han
utövar, ehuru denna är insiktsfull och djupgående nog för att verka
klargörande och befruktande och därtill framförd på ett sätt som
gör den högst underhållande och uppfriskande, utan på grund av
den manligt starka och fria livssynen, som sätter sin personliga prägel
på allt vad han skriver och som utgör den positiva utgångspunkten för
hans kritik och ger denna dess tyngd och auktoritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
