Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - En kult ur kritiker. Av Otto S. Holmdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 213
Ett samlat uttryck för denna ger den första och utförligaste essayen
i denna samling: Min tro. Hans trosbekännelse är alltigenom
intellektuellt och filosofiskt betonad. Han bekämpar som ett grundfel i det
19:de århundradets materialistiskt och naturalistiskt färgade
livsåskådningar dualismen, som genomfördes mellan filosofiskt och religiöst
betraktelsesätt, mellan vetande och tro. Följden av denna blev, att
vårt andliga liv bannlystes från den objektiva verklighetens sfär och
att en gränsreglering verkställdes, enligt vilken det vetbara
reserverades för vetenskapen och det ovetbara för religionen. På ena sidan
denna gränslinje lågo realiteternas värld, på den andra drömmarnas.
Han satiriserar över de idealister, som med glädje godtogo denna
territorieindelning, och uppvisar, huru dualismen blev outhärdlig även
för det exakta vetandets män oeh att klyftan överbyggdes med
övertron på det automatiska framåtskridandet:
en ovetenskaplig drömbild, i vilken icke desto mindre vetenskap och religion
kunde mötas på gemensam grund. Idealen vunno aktualitet genom att
betraktas som kommande verkligheter. Världen är en otillfredsställande plats nu,
men den är på väg mot fullkomligheten. Människan, sådan vi känna henne,
är en beklagansvärd varelse, men hon befinner sig mitt emellan apa och gud,
och hon färdas i den rätta riktningen. Finis coronat opus. Gud tyckes för
närvarande (enligt dessa apologeter) i sitt världsledarskap äga en nog så torftig
sysselsättning; det enda vi kunna säga om honom är att han ’i det hela är
god snarare än dålig’ — ett reserverat betyg, som knappast skulle skaffa en
tjänstflicka en anställning, om ej möjligen under efterkrigsförhållanden, men
han förbättras så småningom, och vi måste giva honom tid att »förverkliga sig»
Denna tro på en utveckling efter en ständigt stigande linje finner
han varken vetenskaplig eller kristen. Den står sig lika litet inför
eftertanken som inför erfarenheten. Sin egen övertygelse härom
formulerar han bl. a. sålunda:
Det är ingen sannolikhet för att människosläktet skall vare sig nå
fullkomligheten eller finna naturlagarna så synnerligen mycket mer överensstämmande
med sina önskningar än de nu äro. Varje filosofi, som postulerar något slags
framåtskridande i universum som ett helt eller ett oändligt framåtskridande
inom någon del därav är bevisligen fantasteri och ej värd att diskutera. Det
hela kan ej förändras och all’ utveckling äger sin naturliga gräns.
Att kasta våra ideal in i framtiden, det är en dålig utväg för dem,
som för närvarande hänför dem till illusionernas och drömmarnas
värld. Det låter sig ej vetenskapligt försvaras.
Han går sedan in på en granskning av naturalismens primära
antagande av vad som är objektivt verkligt och dess påstående, att våra
värdesättningar, vare sig moraliska eller estetiska, blott äga subjektiv
giltighet. I motsats härtill gör han gällande våra inre andliga
erfarenheters giltighet och betydelse som kunskapskälla, och han hävdar
dessas prioritet framför den genom våra sinnen förmedlade
kunskapen om yttervärlden. Godhet och rättfärdighet, sanning och
skönhet, det äro de reala makterna i vår tillvaro och måste erkännas
äga den högsta grad av realitet, huru ofullkomligt de än komma till
synes och realiseras i sinnenas värld. Deras manifestationer äro
dock tydliga nog för den intellektuellt och andligt levande och vakne
iakttagaren för att nödvändiggöra antagandet av ett idealens och var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
