Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Det finlandssvenska namnet. Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 ARVID MÖRNE
dervärdigaste Finsk-Finland kunnat bjuda på. Vissa grupper
inom detta i ständig rörelse stadda folklager spredo skräck och
fasa i Nylands bygder åren 1917 och 1918 och uppträda
fortfarande mot landskapets svenska huvudbefolkning som om de
befunne sig i fiendeland. Talrika fall kunde anföras enbart med
ledning av tidningsnotiser, som omtala att finska hopar,
argumenterande för sin »husbonde»-rätt i kustlandet med revolver
och kniv, stört eller omöjliggjort svenska folkmöten och fester.
Slutligen ha det svenska namnets finländska bärare att minnas
ännu en plikt, som även de trognaste mången gång förgätit: att
göra Sverige känt och älskat i det egna svensklandet och utom
dess gränser så långt deras inflytande kan nå. Det måste rådas
bot på oklarheten och skevheten, som fortfarande låda vid
förhållandet mellan moderlandet och dess finländska kulturprovins.
Vår historias Sverige är en levande verklighet för envar, men
mången finlandssvensk erfar inför det nutida Sverige en känsla
av främlingsskap. Det kan inte få förbli därvid. Framför allt ter
det sig som en maktpåliggande plikt att skaffa ur världen den
verklighetsfrämmande fantasien att den geografiska gränsen
mellan Sveriges och Finlands svenskar vore något slags skiljemur i
nationellt hänseende. Det går alls ingen sådan rålinje över havet
mellan Roslagen och Åland eller mellan Norrland och
Svensk-Österbotten, ej heller över Skiftets fjärd mellan Åland på ena
sidan och de med varandra sammanhängande åboländska och
nyländska svenskbygderna på den andra. Det finnes inget särskilt
finlandssvenskt språk, ingen finlandssvensk ras, ingen
finlandssvensk kultur. Endast om vissa särdrag kan det bli tal i ett och
annat hänseende, men sådana uppvisa ju även landskapen inom
Sverige. Inte ens den här och var påvisbara rasblandningen med
det finska elementet är en företeelse, som uteslutande hör hemma
öster om havet och Torne älv.
Det finlandssvenska nationalitetsmedvetandet har sin egen, för
rikssvensken främmande färg. Det innefattar en stridsberedskap för
språkets och rasens bestånd, vartill ingen motsvarighet kan
uppvisas i moderlandet, där en kamp för svenskhetens bevarande
aldrig kommer i fråga. Vidare är detta kärva nationalitetsmed
vetande bundet vid en tryckande känsla av övergivenhet, av
numerär underlägsenhet och vanmakt i förhållande till ett
»husbondefolk» av främmande stam; det ena såväl som det andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
