Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Teatersäsongens facit. Av Kjell R. G. Stromberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 LITTERATUR
Liksom Svenska teatern har Dramatiska teatern avslutat sin säsong
med ett norskt gästspel. Dessförinnan presenterades den
reorganiserade författarfirman Robert de Flers och Francois de Croisset med
ett lika putslustigt som elegant alster av senaste franska snitt, Herrans
vingård, med hr de Wahl som en allt annat än fransk grilljanne,
ehuru han givetvis roade med en intelligent variation av sin vanliga
intelligensfria lustspelshjälte. Figuren, som ju icke skall fullkomligt
sakna yttre charm, föreföll annars ha legat bättre till för hr
Winner-strand.
De norska gästspelen förlöpte mycket olika. Hr Ingolf Schanche,
som tagit särskilt damerna med storm genom sin lyriska
Hamlet-framställning på Svenska teatern hösten 1922, fick denna gång, tack
vare ett huvudlöst pjesval, lämna Stockholm i förtid med en bitter
erfarenhet av publikgunstens nyckfullhet. På Dramatiska teatern
gjorde däremot hr Halfdan Christensen verklig lycka i en
omsorgsfull nyinstudering av De ungas förbund, Ibsens friska ungdomssatir,
vars aktualitet ännu efter 50 år är obestridlig. Den norska gästens
Stensgaard var en dråplig farsfigur, naiv, fräck och tenortjusig, så
som man gott kan tänka sig den politiska demokratiens klassiska
TartufFetyp icke blott i en avlägsen bondsockens primitiva »lokale
forhold».
Den säsong, vars konstnärliga bokslut härmed upprättats efter bästa
förmåga, fick i dess elfte timme av samma stora skådespelerska, som
vid dess begynnelse uppstämde en hjärtskärande klagan över den
döende Thalia, betyget att ha varit strålande. Hennes omdöme gällde
väl närmast den egna scenen, Dramatiska teatern, och i betraktande av
vad som bjudits under de närmast föregående säsongerna var det
för visso icke alldeles oberättigat. Svenska teatern skulle detta spelar
strängt taget ha kunnat lämnas ur räkningen. Den har byggt sin
säsong på två eller tre populära artister i lika många för dem
tillrättalagda fäsörpjäser samt ett furstligt författarnamn; tendensen att
helt och hållet övergå till boulevardscen är med andra ord
omisskännlig. Samma öde tyckes förestå den lilla intima scenen vid
Bir-gerjarlsgatan, kallad Komediteatern under hr Ernst Eklunds
lyckosamma egid; som hemvist för lättare muser lämpar den sig onekligen
bäst, trots sina aktningsvärda föregåenden i den ädlare dramatikens
tjänst. Det är högst sannolikt, att en enda litterär scen, som
målmedvetet söker draga till sig alla landets bästa skådespelarkrafter,
fullt ut täcker behovet av högre teaternjutning i den svenska
huvudstaden. Det faktiska händelseförloppet anvisar också en sådan
lösning av tidens brännande teaterproblem. Genom en rationell
utveckling av den under goda auspicier startade turnéverksamheten i
landsorten, dit man numera åter lär få räkna Göteborg, bör den stora
artiststaben kunna beredas en någorlunda jämn sysselsättning året
om, samtidigt med att Dramatiska teatern därigenom i ordets
egentligaste bemärkelse förvandlas till en verklig nationalscen.
Kjell R. G. Strömberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
