Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Károlyi och det nya Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 DAGENS FRÅGOR
det gällde att sätta upplösningens krafter i verket. Många av dess
lemmar längtade efter självständig verksamhet på egen hand och
förberedde sig målmedvetet för den dag, då de skulle kunna börja
denna nya funktion. Inga botemedel hunno på allvar prövas, och
läkekonsten, som vid dödsbädden anlitades, stod handfallen och
förvirrad över den hast, varmed smittoämnena togo överhanden.
Av de folk som bildade monarkien räknades ungrarna såsom det
näst tyskarna förnämsta, och den föreställningen var under
världskriget vanlig, att ungrarna t. o. m. intogo första rummet, när det
gällde att styra den tungrodda farkosten. Alltsedan Ungern 1867
upphöjts till med Österrike jämbördig stat och de båda länderna
sammanförts i ett statsförbund av unionell karaktär, hade de officiella
och ledande ungerska kretsarna slagit vakt om den nya författningen
och betraktats såsom en av dubbelmonarkiens bästa stödjepelare.
Några allvarliga tvivelsmål härom behövde knappast finnas.
\7isser-ligen förefanns en opposition, som hade sina rötter i 1848 års
revolution och strävade mot en upplösning av unionen och Ungerns
fullständiga oavhängighet. Men detta parti var litet och syntes ha föga
makt över sinnena. Det växte visserligen under världskriget i numerär,
men dess inflytande steg icke i proportion därtill, och det var knappast
dess egen skuld eller förtjänst, att det vid riksupplösningen vid
världskrigets slut fick övertaga den ledande ställningen och då också för
en kort tid handha makten.
Oavhängighetstankens ivrigaste förespråkare under världskrigsåren,
greve Michael Kärolyi, har helt nyligen riktat uppmärksamheten på
dess roll i Ungerns moderna historia genom ett arbete med titeln
Gegen eine ganze Welt (Munchen 1924). Den mera ihärdige än
talangfulle politikern har genom detta arbete främst velat förklara
sin egen omdebatterade roll i händelseutvecklingen och bemöta en
rad beskyllningar, som drabbat honom. Det må vara honom en
personlig tillfredsställelse att få framhålla, att hans samvete är rent, vilket
med andra ord väl innebär, att hans uppsåt varit ärliga. Men han
lyckas icke genom sin framställning övertyga vare sig om behovet av
den aktion han ledde eller om de fördelar, som den beredde.
Huruvida han arbetat för sina mål fullt så konsekvent, som han efteråt
vid nedskrivandet av sina minnen föreställer sig, är en öppen fråga.
Att han genom sina förbindelser på fiendesidan i mycket hade en
klarare blick på krigsläget än flertalet av hans landsmän kan
svårligen förnekas. Men det är då så mycket mera förvånande, att de
förslag, som han förordar till sitt lands räddning ur krisen, voro så
föga byggda på realiteter eller så litet förknippade med praktisk
politik.
Greve Kårolyi hade genom sin börd nära samband med de ledande
vid 1848 års revolution och fann tidigt sitt stora politiska mål i en
återgång till den oavhängighet, som varit revolutionens mål. Den
förbindelse med Tyskland, som Österrike-Ungern ingått och som fått
sin fasta punkt i trippelalliansen, var för honom förhatlig, då han
fann, att Ungern härigenom tvingats att gå tyska ärenden i utrikes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
