Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Károlyi och det nya Ungern - Den franska valutans irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 297
Det är modigt av greve Kårolyi att så hänsynslöst blotta den
verkliga tomheten i den politik, varmed han ville lyckliggöra sitt land.
Man förvånar sig icke över att den vacklande och svage kejsar Karl
drog sig för att i sammanstörtningens ögonblick taga sin tillflykt till
en sådan rådgivare. Skildringen av den hopplösa förvirring, som
kännetecknade de ledande kretsarna i Wien och Budapest i oktober
1918, är emellertid lärorik, liksom också av hur dessa kretsar
försattes ur spelet av en revolution, som icke bars upp av någon
entusiasm men som i trötthetens och modlöshetens tecken genomfördes
av några hemvändande trasiga och hungriga soldater, utan att något
försök till motstånd gjordes. Det blev Kårolyi, som fick lotten att
söka gottgöra alla tidigare begångna felsteg. Han hade så länge
fruktlöst predikat fred, att, när möjligheten för en sådan erbjöd sig, han
icke kunde draga sig undan, även om han verkligen ansett, att den
rätta tidpunkten för räddningen nu vore förbi. Men han gripes av
en stark stämning av triumf vid tanken på att oavhängighetens dag
dock randades och att det var honom givet att grunda den nya staten.
Föga anade han då, att den nya andan icke skulle länge vara
tillfredsställd med skådespelet vid Kåpolna, där Kårolyigodsen utdelades
åt det hungrande folket, utan snart skulle kräva en Bela Kuns
hänsynslösare vilja. Den otack, som greve Kårolyi fick smaka, är dock
för läsaren av hans försvarsskrift icke svårbegriplig. I så måtto har
bokens verkan blivit en helt annan än dess syfte.
Genom den roll som ödet tilldelat Frankrike
i efterkrigstidens Europa har det franska
penningväsendet liksom franska ekonomiska förhållanden i övrigt fått
betydelse långt utanför de i egentlig mening ekonomiska intressenas
krets. Ty den officiella franska politiken har grundat hela
finansieringen av det s. k. återuppbyggnadsarbetet — som i verkligheten
innefattat också betydligt mindre legitima uppgifter — på tyska
skadeståndsbetalningar; i den särskilda budget, som årligen upprättas för
dessa endast som förskott betraktade utgifter, »dépenses recouvrables»,
ha i överensstämmelse härmed alla belopp på inkomstsidan saknats.
Det betyder uppenbarligen, att utgifterna helt och hållet måst täckas
genom upplåning, och det beräknas också, att franska staten under
de senaste åren upplånat omkring 100 milliarder francs för löpande
budgetändamål. Eftersom utlandet visserligen avhållit sig från att
ställa ytterligare medel till franska statens förfogande, när Förenta
staterna och England tills dato ej fått minsta betalning på sina
krigslån, så har endast den inhemska lånemarknaden återstått. Men
franska folkets sparsamhet är tydligen i huvudsak oförsvagad genom
kriget, och därför har staten i Frankrike haft en källa att ösa ur,
som andra statsledningar kunnat avundas den. Sedelpressen har
sålunda icke som i Tyskland behövt tas i anspråk i någon högre grad;
sedelstocken har ej sedan 1922 stigit med mer än 8, högst 10 procent.
Detta kräver dock den viktiga kompletteringen, att vid sidan av de
egentliga sedlarna statsobligationer på småbelopp lära cirkulera som
Den franska valutans
irrfärder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
