Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Den franska valutans irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 DAGENS FRÅGOR
pengar, i en utsträckning som undandrar sig utomståendes
bedömande, och att mängden av betalningsmedel på denna indirekta väg
sålunda i alla fall sannolikt ökats avsevärt tack vare metoden att
skaffa sig inkomster med oavbrutna lån, anvisade på ett framtida
tyskt skadestånd.
Huvudkällan har dock ganska otvivelaktigt bestått i ett äkta
sparande av franska medborgare, som lägga åsido av sin inkomst
nästan lika instinktivt som fjällemlarna draga till havet. Alldeles utan
eftertanke har det dock ej skett, visserligen kanske i fråga om
lämpligheten av att spara över huvud taget men så mycket mindre i fråga
om att spara i form av franska rentes. Så pass brända voro de
franska kapitalisterna genom sina ryska och andra politiska
placeringar från tiden före kriget, att det ej utan vidare gick att lita på
deras villighet att ställa medel till den egna statens förfogande; och
redan det förhållandet att den effektiva räntan på franska
statsobligationer stigit till 7l/2 % talar därvid ett tydligt språk — hos oss
ligger statsobligationernas räntefot för närvarande under 5.
I fråga om villigheten att låna var själva värderingen av den
franska valutan en huvudfaktor att räkna med, ty om de franska
kapitalisterna sågo franckursen sjunka, så blev det föga lockande att
investera i francs, vilket också kan uttryckas så, att placeringar i
dollar och pund fingo en helt ny lockelse, när dessa valutor kommo
att motsvara ett större antal francs. Den franska politiken var
därför i hög grad upphängd på en något så när stabil franckurs.
Under åren 1920—22 undergick den franska valutan heller ingen
definitiv förskjutning gent emot dollar utan steg och sjönk
omväxlande, så att den i slutet av 1922 stod nästan exakt på samma punkt
som i början av 1920. I verkligheten hade emellertid en varaktig
nedgångstendens satt in från och med sommaren 1922, fastän den till
en början blott kompenserade en tidigare höjning och därför ej
genast blev tydlig. Medan kursen på våren 1922 var obetydligt under
hälften av parikursen, sålunda 35 å 36 svenska kronor för 100 francs,
dalade den sedan med ganska få och obetydliga bakslag i nära två
år. Till en början var farten nedåt ganska jämn men tillräckligt
stark för att kursen i början av detta år, 1924, nästan skulle ha
hunnit ned till hälften av vad den var på våren 1922, sålunda 18
svenska kronor för 100 francs eller en fjärdedel av parikursen. Det
omedelbart därefter följande fallet var i motsats härtill katastrofalt,
nämligen ned till 13.85 (13.70 i öppna marknaden) den 11 mars i år,
den lägsta kurs på franska francs som någonsin noterats i
Stockholm och en nedgång med mer än en femtedel på två månader.
Men varför sjönk kursen på detta sätt? I fråga om periodens
första del, fram till början av detta år, kan man till någon del
förklara förloppet på det gamla sättet, nämligen med en minskad inhemsk
köpkraft för den franska valutan. Priserna inom landet stego
nämligen med öfver halva sitt belopp, samtidigt med att dollarkursen
fördubblades, d. v. s. ungefär hälften av förskjutningen kan tänkas ha
haft denna anledning. Varpå denna inhemska prisstegring i sin tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
