Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Situationen i försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 305
han fastslog, att detta av regeringen på sistone accepterade förslag
vid en jämförelse med regeringens företedde icke bara förbättringar
utan även försämringar. Han glömde tillägga, att främst regeringen
själv bär ansvaret härför genom den tillräckligt omvittnade energi,
varmed den motsatt sig även en ytterst måttfull utökning av
propositionens kostnadsram.
När försvarsutskottet några få dagar före kamrarnas debatter i
frågan avlämnade sitt månghövdade betänkande, rådde en hart när
otrolig förvirring. Även regeringen själv måste nu se, att dess
»samförståndstanke» brustit sönder. I denna situation framstod det som högst
sannolikt, att det rena avslagsyrkandet skulle biträdas av första
kammaren och frågan sålunda falla. Utgången blev emellertid den, att
denna kammare anslöt sig till högerförslaget, medan andra
kammaren tog det socialdemokratiska utskottsförslaget. Alla veta, att detta
ingalunda berodde därpå, att någon fast majoritet för herr
Venner-stens m. flis reservation var tillfinnandes i första kammaren.
Utslaget fälldes av röster, vilkas innehavare önskade detta beslut i
oför-blommerat sammanjämkningssyfte. Kamrarna stannade alltså i olika
beslut, och den stora frågan blev då, om därur skulle kunna framgå
någonting, som ägnade sig till nödankare för de icke få, vilka ryste
tillbaka för en valkampanj i den olösta försvarsfrågans tecken.
Möjligheterna till en sådan sammanjämkning föreföllo ur saklig
synpunkt fullkomligt uteslutna. Också ur en helt annan
synpunkt, riksdagstaktikens, tycktes de vara nästan lika med noll. Herr
Trygger hade sagt ifrån, att han ej kunde acceptera det frisinnade
anbudet; de frisinnade hade kungiort, att detta anbud innebar det
allra högsta tänkbara, och socialdemokraterna hade officiellt
proklamerat sammanjämkningens outförbarhet. Såsom ställningen gestaltade
sig, måste i alla händelser varje förslag till uppgörelse, som icke tog
det frisinnade förslaget och det socialdemokratiska till utgångspunkter,
a priori anses dömt i andra kammaren. Skulle åter en sådan linje
kunna framkonstrueras, och skulle den allra minsta utsikt finnas för
dess seger i andra kammaren, kunde man knappast betvivla, att samma
röster som avgjorde utgången i första kammaren skulle låta låna
sig åt det upphöjda syftet att få till stånd en »lösning» redan denna
vår. Man kunde gissa, att åtskilliga klappande hjärtan byggde sina
förhoppningar på denna eventualitet. Men även den ägde mycket
liten sannolikhet, särskilt i betraktande av de omedelbart
aktualiserade parlamentariska konsekvenser, som för vänsterpartiernas del
måste följa av en dylik utgång. Lika villiga som socialdemokraterna
voro att gripa statsrodret någon månad efter valen, lika ovilliga voro
de att rida ut i valstormen tyngda av något regeringsansvar. Och
då de syntes räkna med, att herr Trygger skulle kunna förmås att
sitta kvar över valen, bara riksdagen gjorde rent bord, det fick sedan
gå hur som helst med samförståndet — vi skola ej tala om det redan
definitivt eliminerade regeringsförslaget — så kunde man tryggt utgå
ifrån, att de skulle avvisa alla böner och låta saken ha sin gång.
Det fanns en omständighet, som syntes giva skickliga fingrar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
