Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Situationen i försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 DAGENS FRÅGOR
hala viljor ett tillfälle att tillämpa den gamla regeln »försöka
duger». Övningstiden, det stora bytesobjektet, hade enligt båda
kamrarnas beslut blivit 140 dagar; en svår stötesten för partiintrigerna
hade därmed stjälpts i brunnen, åtminstone vad beträffar det på de
närmaste dygnen inställda kompromissarbetet. Den blev från början
till slut stilenlig, historien om värnpliktstidens underbara öden i den
svenska partipolitikens senaste annaler. Den rena slumpen har här
drivit ett det mest ohejdade spel; om saklig argumentering är sedan
länge tillbaka icke fråga; godtycket och tillfälligheterna triumfera,
och partierna skynda med en suck av lättnad att acceptera utslaget.
Det är mycket betecknande, att under de sista försvarsdebatterna även
flera borgerliga vänstertalare rätt tydligt antydde otillräckligheten av
det antal utbildningsdagar, som egentligen har professor Reuterskölds
misslyckade och nedvoterade indelningsverk att tacka för sin
inregistrering, men att samma talare icke ett ögonblick tänkte sig möjligheten
av en fortsatt diskussion på denna punkt. Med matematisk visshet
kan man också förutse, särskilt efter kamrarnas samstämmiga beslut,
att från många håll inom högern starka ansträngningar nu komma
att göras för att skapa en nationell enhetsfront på grundvalen av en
uppskattning av den personliga försvarsviljan, som ligger avsevärt
under t. o. m. herr Per Albin Hanssons i försvarsrevisionen
tillkännagivna åsikter i ämnet. Detta vore, mena säkert många, själva
blomman av »samförståndets» höga tanke!
Utsikterna till en s. k. vänsterlösning vid denna riksdag voro
emellertid synnerligen små. Allt talade för, att frågan skulle falla och
gå till valen. Omröstningen i försvarsutskottet på Kristi
himmelsfärdsdag beseglade dess öde. Fastän de folkfrisinnade i kompromissyfte
bragt sitt förslag så nära det socialdemokratiska, att knappast en
hårsmån skilde dem åt, stod enighet icke att vinna. Resultatet blev
endast ett nytt bidrag till fattigauktionen, förmodligen icke det sista.
Och regeringen? Om dess åtgöranden lönar det sig visserligen icke
stort att spå. Erfarenheten visar ju, att logiskt resonemang kommer
till korta i dessa stycken. Men utanför regeringens egen krets —
och möjligen även första kammarens! — torde den meningen nu vara
allmän, att uppbrottets timma slagit. Samförståndsprogrammet,
iscensatt med dryga offer av både principer och sunt förnuft, har med kall
hand visats tillbaka. Regeringen har kommit till korta på den uppgift,
som den själv gjort till sin huvuduppgift och probersten. Dess ställning
är undergrävd, dess auktoritet förbi. Dess kvarstannande kan endast
ytterligare inveckla den söndertrasade situationen. Rent ut sagt: dess
kvarstannande vore en olycka, liksom hela dess politik i försvarsfrågan
varit en olycka för Sveriges rike. Men allt är ju möjligt, och om
regeringen, sedan alla slöjor fallit, presenterar sig själv på en bricka för
högern, finns alltid den risken, att anbudet icke avslås. Vad man
alltjämt vågar hoppas är endast, att det parti, som av ålder satt
försvarets livssak på sitt banér, icke skall gå längre på underbudens väg
utan taga risken av att ställa väljarne ansikte mot ansikte med ett
sakligt försvarsprogram. Det finnes icke något annat val, försåvitt
icke högern med berått mod vill sätta sin bästa tradition kvick i jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
