Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Franska presidentöden. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSKA PRESIDENTÖDEN 319
president, som är säker om kamrarnas förtroende. Republikens
president är ju vald av dem och har ingen över eller vid sidan
av dem stående auktoritet att åberopa. Det är här
Joseph-Barthélemy vill förorda en ändring. Man kunde, skriver han,
vidga valkollegiet, låta det bestå av »korporationer, valda främst
med hänsyn till en administrativ eller politisk mission och som
endast tillfälligt bildade ett valkollegium». Han nämner
förslagsvis de valkollegier, som nu välja senatorerna, jämte dessa
senatorer själva. Då skulle presidenten få starkare rådgivande
auktoritet utan att man behövde gå så farligt långt som att
»över hans panna utgjuta rösträttens heliga olja», d. v. s. låta
honom som presidenten Louis-Napoléon Bonaparte väljas direkt
av folket. Ty det vore att riskera äventyrligheter; »därför
att man fryser, är det icke nödvändigt att kasta sig i elden».
Även det försiktigare projektets framställande är onekligen ett
tidstecken.
Växlande ha presidentödena varit i den tredje franska
republikens historia, skiftande de olika presidenternas uppfattning
av sin författningsenliga befogenhet. Tre gånger har den stränga
parlamentarismen segrat över ansatser att inom författningens
ram åt presidenten trygga en friare ställning än den enbart
dekorativa och rådgivande. Det torde vara en förhastad slutsats,
när man tror, att tvistefrågan om den franske presidentens
äm-betsbefogenhet därmed definitivt skulle ha avgjorts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
