Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Om lönevillkor och kompetensfordringar för lärarebefattningar vid de allmänna läroverken. Av A. G. Högbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 A. G. HÖGBOM
Det kommer väl — lyckligtvis, kan man säga — alltid att
finnas ideellt anlagda och därjämte tillräckligt opraktiska unga
män, för vilka andra synpunkter än de ekonomiska bestämma
valet av levnadsbana, och bland dem många för lärarens kall
begåvade och hängivna; men man får nog också räkna med,
att mången av bristande tilltagsenhet, som hindrar honom att
ägna sig åt andra, mindre väl utstakade levnadsbanor, länkas
in på lärarens, där han kanske har mindre risk att alldeles
misslyckas, men för vilken han i del hela dock kan vara
mindre lämplig. Att under de två sista decennierna rekryteringen
av väl kvalificerade lärarekandidater varit i nedgång är väl ställt
utom tvivel. Tidslynne och nödtvång ha nog mera än förr
föranlett de unga att taga de ekonomiska utsikterna i betraktande
vid valet av levnadsbana. Medan det förr var övervägande de
bästa studiebegåvningarna, som från läroverken’ gingo till
universitetet och särskilt till den filosofiska fakulteten, därifrån de
till en väsentlig del återbördades till läroverken som lärare, har
det på senare tid varit de ekonomiskt mera lockande
levnadskall och befattningar, för vilka teoretisk utbildning utöver
studentexamen erfordrats, som lockat till sig eliten av läroverkens
alumner. Så har denna i stor utsträckning absorberats av
Tekniska Högskolan, Skogshögskolan, Tandläkarinstitutet, till vilka
inträdessökande anmält sig i så stort antal, att dessa läroverk
kunnat utvälja för sig de bäst vitsordade, medan däremot
universiteten, som öppna sin famn för alla, fått nöja sig med
mindre kvalificerade adepter. Detta gäller särskilt filosofiska
fakulteten och framförallt den naturvetenskapliga sektionen, för
vilken konkurrensen med nämnda anstalter naturligtvis varit
mest kännbar. Några siffror till belysning av det sagda må
anföras. Av det årliga antalet från statens läroverk
utexaminerade studenter för tiden 1916—1920 uppgiva sig ungefär 32 %
ämna fortsätta vid universitetet, 19 % vid teknisk högskola, 4
—5 % vid skogshögskola, 2 % vid tandläkarinstitut. Det blir
alltså väl 20 % sammanlagt för de nämnda praktiska
läroanstalterna. Om man lägger betygen vid studentskrivningarna till
en slags måttstock på studiedugligheten och sätter medelbetyg
över AB såsom indicium på särskilt kvalificerad sådan, så
befinnes det, att endast omkring 12 % av abiturienterna fylla
måttet. Då nu de nämnda praktiska läroanstalterna under de
senaste årtiondena varit så överlupna av inträdessökande, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
