Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - De allmänna läroverkens lektorsfråga. Av August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ALLMÄNNA LÄROVERKENS LEKTORSFRÅGA 347
mera under en följd av år vid sidan av sin trägna lärargärning
bedrivit oavlåtliga självstudier med det resultat, att han i sak
är fullt jämbördig med sina bättre examenslottade kamrater —
nog är det hårt, att han aldrig skall kunna få den lön för
mödan, som består i en lektorstjänst. Med tanke på sådana fall
är det inte annat än helt naturligt, att tanken på dispens gång
på gång dyker upp; Men svårigheten är att finna en lämplig
metod för dispenserandet.
Skälen mot ett dispenssystem äro så iögonenfallande, att de
inte behöva närmare ulläggas. De kunna sammanfattas i två
med varandra nära sammanhängande punkter: det är svårt att
hålla dispenserandet fritt från en viss godtycklighet, och det är
svårt att sätta några klara gränser för det. Man har försökt
sätta gränsen vid licentiater med utomakademiskt författarskap,
vilket av akademisk lärare vitsordas såsom tillnärmelsevis
likvärdigt med gradualavhandling. Men den gränsen utestänger
lätt nog just den typ av blygsam vederhäftighet, som jag nyss
har antytt och som man både för dess egen och för
läroverkens skull skulle vilja hjälpa fram till erkännande. Skulle man
inte våga ta jämförelsevis lätt på pappersmeriterna i sådana fall,
då vederbörande rektor, censorer och skolöverstyrelsen vore
ense om att vitsorda en adjunkts beprövade duglighet i att föra
fram sina lärjungar till studentexamen? Och skulle man inte
vid sidan av den vanliga ansökningsvägen, som ju alltid stode
öppen, kunna tänka sig, att initiativet till dispensen kunde utgå
inte från vederbörande lärare utan från överstyrelsen, liksom
förr i världen domkapitlen hade rätt att hos Kungl. Maj:t
anmäla lärare, utan hänsyn till examina, till erhållande av viss
behörighet. Skulle man inte slutligen kunna tänka sig någon
underhandsform för den förberedande behandlingen av dessa
ärenden, så att handlingarna inte bleve offentliga i annan mån,
än att Kungl. Maj:ts beslut om meddelad behörighet
offentliggjordes, gärna med uttryckligt anförande av motiven? På den
vägen skulle man slippa skylta i tidningarna såsom föremål för
avslag, vilket ju är ungefär detsamma som en kunglig
inkompetensförklaring. I all synnerhet borde väl detta kunna undvikas i
sådana fall, då initiativet skulle utgå från överstyrelsen. En på
detta sätt, utan offentliga förberedelser, helst i vederbörandes
arbetsdugligaste år meddelad lektorsbehörighet — detta positiva
uttryck är bättre än den tämligen negativa dispens, som har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
