Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - När svensk allmoge grundade kyrkosamfund i Norra Amerika. Av Söderblom Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 ANNA SÖDERBLOM
är jag stark». Ett betecknande lösensord för den lilla hop,
som i Andover grundade den första svenska evangelisk lutherska
församlingen i Amerika.
Mycket litet av gods och guld förde de svenska nybyggarna
med sig ut till den nya världen, eller alls intet. Men de förde
med sig kraftiga armar, tränade i hårt arbete, och de förde med
sig vana vid försakelse och en outrotlig tro på framtiden. Men
de förde med sig något mer. En ädel härstamning ur den
renaste ras. Och en evangelisk-luthersk fostran till gudsförtröstan
och tro. Nu prövades arten. Vi böra tänka på, vad det
innebär detta att flyttas ut från hemmet, från hemsocknen med dess
lugna vanor i uppfostran och förhållanden och kyrkogång, ut
från det fredade, fasta samhället i vår uråldriga kultur till
nybyggarens tillfälliga liv, ensligt och farligt i vildmarken. Det
betydde ormar och andra vilda djur, mörker, mot vilket
milsvida gräseldar i prärien avtecknade sig eller nalkades med
stormens hast, det betydde möte med indianer och förvildade vita
människor. Och det betydde ensamhet och en oändlig hjälplös
hemlängtan, så mycket verkligare och mera förtärande än den
obestämda längtan ut hade varit. En kärleksfull metodistisk
mission mötte, som vi sett, utvandrarna även på svensk tunga.
Likaså en baptistisk och en kongregationalistisk. Och bakom dessa
stodo redan då mäktiga samfund. Många läto sig helt naturligt
påverka och slöto sig i begynnelsen dit. Men de kände sig icke
tillfreds. Det var icke som hemma. Gärningsläran och talet
om fullkomlighet förskräckte de svenske, som hade från
barndomen lärt om daglig ånger och bättring, daglig syndaförlåtelse
och om rättfärdiggörelsen allenast för Kristi skull utan all vår
förtjänst. De voro fostrade i bibel och psalmbok och i de
klassiska lutherska uppbyggelseböckerna. Det fanns nog ingen av
dessa första utvandrare, som stakade sig på Luthers lilla
katekes. Hemma var det så naturligt. Där brydde många sig ej
så mycket om den. Men nu var det gott att kunna den. När
Esbjörn predikade, då kände man igen herdens röst och blev
tröstad. Här och var i The Middle West’s stater, i Illinois,
Wisconsin och Minnesota, lowa bildades små svenska nybyggen.
Såsom vi sett, kommo dessa första utvandrare i flockar
tillsammans från samma socken eller åtminstone från samma
grannskap, och de slogo sig ofta ned tillsammans på samma plats.
De små svenska nybyggena blevo små samfund för sig, ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
