Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - När svensk allmoge grundade kyrkosamfund i Norra Amerika. Av Söderblom Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKOSAMFUNDET I NORRA AMERIKA 399
med svenska namn. Så lia vi Stockholm, Vasa, Scandia,
Lindström, Götaholm, Bernadotte. I skogrika trakter byggde de sig
enkla timmerkojor, s. k. blockhus. Där det var långt till skogen,
blevo de första boningarna jordkulor, s. k. sod-huts.
Redan innan man hade vare sig församling eller präst,
samlades nybyggarna omkring någon äldre erfaren kristen, som läste
för dem ur Luthers postilla eller ur någon annan säker och
välkänd bok. Esbjörn grundade sin första lilla församling i
An-dover allra först av tio nattvardsberättigade medlemmar den 18
mars 1850. Några dagar senare slöto sig flera till. Han hade
tagit med sig en kyrkobok från Sverige, men tordes icke
använda den, utan han skrev upp församlingsborna på lösa
papper. Så rädd var man att bliva bunden igen i statskyrkans
former. Esbjörn reste omkring och grundade svenska församlingar
i andra svenska nybyggen. De svenska utvandrarna i »det stora
landet i väster, där ingen kung finns och inga kitsliga präster»
bilda en evangelisk-luthersk församling och bygga sig en liten
kyrka av timmer eller lera, innan de ännu själva fått riktigt
tak över huvudet. Esbjörn arbetade intill bristningspunkten.
Han uppbar en liten summa årligen av en kongregationalistisk
missionsförening för sitt arbete bland nybyggarna. Ehuru han
uttryckligen förklarat sig vilja stå fri i sitt arbete såsom
evangelisk-luthersk bekännare, kände han sig likväl bunden och störd
i sitt samvete av den olika uppfattningen och lösgjorde sig
därifrån, mycket på sin hustrus önskan. Han var alltså hänvisad
för sitt uppehälle att leva nybyggarens torftiga liv och för hela
sitt arbete uppbära de fattiga emigranternas små bidrag av några
cents, en halvdollar, en dollar per år. När han kom hem,
uttröttad efter en predikoresa, kanske efter att ha fastnat djupt i
dyn med häst och kärra på de dåliga nybyggarvägarna, hände
det, att han fann sin sjuka hustru kvida i frossa och feber,
likasom barnen, kon omjölkad, elden slocknad. Det var att
uppskörta sig och betjäna sig själv. Esbjörn var icke tränad
till sådant arbete. Det gick trögt och tåpigt för honom med
jordbruk. Grannarna turade om att hjälpa honom, och han
kunde snart nog helt och hållet upphöra med detta betungande
arbete för levebrödet. Men varifrån få lärare till de nya
församlingarna och arbetare bland de ständigt växande
nybyggar-skarorna? Han skrev hem. Ingen hjälp att få. Men så en dag
kom en skånsk nybyggare i Andover och talade vid Esbjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
