Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kinas erkännande av Sovjet-Ryssland. Av C. E. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Versailleskonferensen. Av de två representerar han nog den drivande
kraften med bottenlös energi och oerhörd arbetsförmåga, medan
Wellington Koo väl närmast är den formfulländade och slipade
diplomaten.
För att övergå till den andra kontrahenten i
underhandlingarna så var det redan 1919 som sovjetrepubliken vuxit sig så
stark, att den började på att inse nödvändigheten av
internationella förbindelser och särskilt med Kina. Vid den tiden
drömde väl Lenin och Trotzki ännu om proletariatets
världsrevolution och trodde sig i Kina ha en god jordmån för sådana
läror. Men därutinnan räknade de miste, helt enkelt därför
att Kina för flera tusen år sedan redan genomgått dessa sociala
strider, vilka Europa fortfarande lider under. I stort sett tror
jag mig kunna våga det påståendet, att kineserna för länge
sedan vuxit ifrån längtan efter demokrati och socialism och
kommunism och allt sådant — av den enkla anledningen att de
genom generationers dyrköpta erfarenhet lärt att även den sämsta
regering är bättre än ingen. När därför den förste sovjetenvoyén
Jurin, en eldröd bolsjevik, som tagit aktiv del i de hemska
blodsdåden under revolutionen, anlände till Peking, så
ignorerades han fullkomligt av kinesiska regeringen, fastän han lovade
att ge Kina allt vad det önskade. Kineserna insågo mer än väl,
att vid den tiden var en kontrarevolution ännu mycket möjlig,
då de vita ryssarna i östra Sibirien fortfarande voro rätt aktiva.
Jag vill i detta sammanhang påminna om den episod jag för
några år sedan redogjort för, nämligen baron von
Ungern-Sternbergs expedition till Urga och hans senare utdrivande därifrån
av röda trupper.[1] Alltsedan dess har en rysk truppstyrka
befunnit sig i Urga och Yttre Mongoliet stått under Sovjetrysslands
inflytande; jag tror till och med att det ansetts som en av de
förenade sovjetrepublikerna. Detta har utgjort en av de värsta
stötestenarna vid de senare igångsatta underhandlingarna, varom
mera nedan.
Men åren gingo, och sovjetregeringen trampade ut barnskorna
och uppgav i praktiken sin kommunistiska politik med mera
dylikt. Den insåg, att den måste bli erkänd av grannarna, och
Kina var ej den minst viktiga bland dessa. Jurin efterträddes av
Joffe, som ej heller kom någon vart med kineserna. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
