Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kinas erkännande av Sovjet-Ryssland. Av C. E. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINAS ERKÄNNANDE AV SOVJET-RYSSLAND 409
först 1923, då sovjetregeringen sände en av sina bästa män,
Karakhan, åtföljd av en stor och väl utrustad stab till Peking
som det blev fart i spelet. Han förklarade, att han principiellt
var villig att avstå från alla tsarrikets speciella privilegier i Kina
och hade fullmakt att på denna basis börja underhandlingar
med kinesiska regeringen. D:r C. T. Wang hade nyligen på det
hela taget högst framgångsrikt avslutat övertagandet av Tsingtao
och var så att säga självskriven som underhandlare från
kinesisk sida. Han utnämndes också till sådan, och
underhandlingarna togo äntligen sin början.
Karakhan hade, som nämnt, offentligt förklarat, att
Sovjetryssland var villigt att avstå från alla de privilegier och
koncessioner, som tsarriket avtvungit Kina, så att principiellt sett borde
underhandlingarna ej ha erbjudit några större svårigheter. Men
man må icke förtänka Karakhan, att han sökte rädda vad han
kunde. Den viktigaste av alla de ryska koncessionerna var den
östkinesiska järnvägen, och om dess framtida ställning fördes
många och långa diskussioner. Denna järnväg är en
fortsättning av den stora sibiriska banan, inträder på kinesiskt
territorium vid stationen Mandchuria, går sedan tvärsigenom hela
Mandschuriet över Harbin och ut på andra sidan mot
Vladivostok. En gren från Harbin förenar den vid Chang-chun med
det övriga kinesiska järnvägsnätet. Den är byggd med ryskt
kapital, och aktierna ägdes till stor del av ryska staten, som
finansierade den genom Rysk-asiatiska banken. När rubeln efter
revolutionen så småningom helt förlorade sitt värde,
rekonstruerades banken med franskt kapital och har sedan fört en
tynande tillvaro med uteslutande lokala affärer i Kina. Men den
ansåg sig dock som rättmätig ägare till en stor del av järnvägen
och understöddes härvidlag av franska regeringen, som här såg
en möjlighet att återfå en del av sina fordringar i Ryssland.
Kineserna hade emellertid för flera år sedan faktiskt övertagit
driften av järnvägen i avvaktan på bestämmandet av dess
statsrättsliga framtid. Och Karakhan sökte naturligtvis hävda, att
järnvägen såsom till största delen rysk statsegendom måste
ersättas med det nedlagda kapitalet, innan kineserna kunde anses
som rättmätiga ägare. Här funnos således tre diametralt
motsatta intressen i strid mot varandra, och jag vågar ej yttra mig
om hur lösningen äntligen fanns. Det förblir nog en hemlighet
mellan d:r Wang och hr Karakhan. Emellertid står det nu i
27. Svensk Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
