Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kinas erkännande av Sovjet-Ryssland. Av C. E. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 G. G. TAUBE
den preliminära traktaten mellan Ryssland och Kina, att
Ryssland medgiver Kina rätten att inlösa värdet av järnvägen med
kinesiskt kapital och att dess framtid skall bestämmas genom
detaljerade underhandlingar mellan de bägge makterna, utan
inblandning av någon annan. Huruvida Rysk-asiatiska banken
och franska regeringen utan vidare komma att finna sig i detta,
får framtiden utvisa.
Den andra stora svårigheten gällde Mongoliet. Som sagt har
Urga alltsedan Ungern-Sternbergska äventyret 1921 varit besatt
av röda trupper och Yttre Mongoliet utgjort en självständig stat
med intima relationer med Moskva. Kineserna fordrade nu, att
den ryska garnisonen skulle omedelbart dragas tillbaka och att
Ryssland skulle erkänna Kinas suveränitet över Mongoliet. Det
var nog hårt för Karakhan att i det fallet ge efter för kineserna,
emedan Sovjetryssland här ju fått en av sina drömda
buffertstater med lydiga disciplar vid styret. Karakhan lyckades också
förmå d:r Wang att »lämna denna fråga åt vidare
underhandlingar», och den förberedande traktaten undertecknades i denna
form av de båda underhandlarna (i mars). Kinesiska regeringen
vägrade emellertid att sanktionera denna överenskommelse, varpå
d:r Wang omedelbart avgick och underhandlingarna flyttades
direkt till utrikesministeriet. Karakhan hävdade, att d:r Wang
som befullmäktigat ombud undertecknat traktaten och att han
därför måste anse den som gällande. Resultatet blev, att hela
saken stoppade. Det roade mig obeskrivligt, att en månad
senare i en svensk tidning läsa ett telegram från Peking, där det
påstods, att ryssarna ämnade sända en armé till Mongoliet och
inrycka i Kina, om ej fördraget omedelbart sanktionerades av
kinesiska regeringen. Det hela var ju intet annat än en
diplomatisk manöver med rätt mycket »bluff» på båda sidorna, vilket
också visade sig, när ett par månader senare fördraget helt
plötsligt undertecknades av d:r Wellington Koo i något ändrad form,
på det hela taget i överensstämmelse med Kinas fordringar.
Övriga frågor torde ej ha berett några större svårigheter.
Ryssland uppgav sina anspråk på den återstående delen av
ersättningen för boxarupproret, extraterritorialitetsrätten för ryska
medborgare, landkoncessioner i vissa hamnar etc. Kina å sin sida
lovade att återlämna de ryska legations- och konsulatbyggnader,
som det temporärt övertagit, ävensom egendom tillhörande den
ryska ortodoxa missionen. Det betydelsefulla i de två sist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
