Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Filosofiska brev. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN GULLBERG
digheten i hans tonfall speglar helt enkelt vissheten att stå i
direkt och personlig kontakt med »det sista, afgörande
lifsvär-det» — den »öfverhistoriske anden, som icke studeras utan
blott kännes.»
Den samling av Vitalis Norströms brev, som nu föreligger,
utgör ett starkt begränsat urval ur de brevkollektioner, som
stått till utgivarens förfogande. Ur många synpukter kan man
beklaga, att yttre omständigheter omöjliggjort publicering av
ytterligare ett antal brev. Urvalet synes emellertid vara
verkställt med stor omsorg och ger en representativ bild av
Norström som brevskrivare, något som knappast kan sägas vara
fallet med de i sitt slag synnerligen värdefulla brevutdrag, som
tidigare offentliggjorts av Ernst Liljedahl i dennes
Norströms-biografi. Denna sistnämnda samling lider framför allt av den
begränsningen, att icke tänkaren kommer till sin rätt. I de nu
publicerade breven har Norström i stort sett vänt sig till
intellektuellt mera jämbördiga personer, vilket naturligt nog inverkat
på framställningens art. Intresset ökas ytterligare därigenom,
att utgivaren i sin förträffliga kommentar avtryckt åtskilliga av
svarsbreven (spec. från docenten, sedermera professor E. O.
Burman och professor Rudolf Kjellén).
Ur filosofisk synpunkt väga de talrika breven till
Upsala-fiiosofen Burman under 90-talet ojämförligt tyngst. Från sin
verksamhet vid den unga högskolan i Göteborg — bland
»pril-lister och filare» samt »några bildningssökande damer,
bokhållare och apotekare» — sänder Norström sin äldre lärare och
vän ett par ögonblicksbilder, tecknade med bred och dråplig
humor. Inför ett slikt auditorium dög det icke att komma med
några spekulativa djupsinnigheter. »Det är min högsta uppgift
och min svåraste strid som professor i filosofi att tvinga mig
till att låta bli att tänka.» Att filosofen kapitalt misslyckats i
denna sin »högsta uppgift», därom bära emellertid
Burmansbreven ett ojävaktigt vittnesbörd. I själva verket kan man här
steg för steg följa Norströms befrielsekamp mot den Boströmska
dogmatismen. Redan mot slutet av år 1895 — alltså tre år
före programskriften Hvad innebär en modern ståndpunkt
i filosofien? — kan han meddela Burman, att han känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
