Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Filosofiska brev. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFISKA BREV 415
sig »menskligt lycklig» över att ha befriat sig från
Boströmia-nismens ök. Breven ställa utom allt tvivel, att Burman härvid
— jämte Sahlin — tör Norström spelat en mycket betydande
roll, samtidigt som de giva vid handen, hur utomordentligt svårt
de båda filosoferna hade att förstå varandra. Sistnämnda
omständighet hade väl sin huvudsakliga anledning i
grundväsentliga temperamentsskiljaktigheter. Ovan har redan antytts, hur
nära tänkandet hos Norström sammanhängde med
personlighetslivets övriga funktioner. Burman åter var en god
representant för det klassiska svenska tänkarkynne, som hade föga
intresse till övers för allt, som ej låg i den klara tankens fulla
belysning. »För dig börjar ju djuret omedelbart nedanför det
abstrakta förståndet», skriver Norström en gång till Burman i
ett anfall av desperation. Att han visste tillfullo uppskatta
vännens överlägsna tankeskärpa framgår emellertid bl. a. av
följande yttrande: »Boström-Sahlin-Burman — det är en pyramid,
på hvilken du bildar toppen, abstraktionens hvassa, smala topp.
Skada, att man aldrig kan ge toppen samma yidd som basen!
Men toppen kommer dock den rena etern närmast.»
Framför allt i tvä avseenden kan Burmans inflytande direkt
spåras. Dels har hans något kyliga kritik obarmhärtigt blottat
den logiska haltlösheten i åtskilliga av Norströms
tankeeruptioner, varigenom denne tvingats till grundlig omprövning av
sina positioners hållfasthet, innan resultaten överlämnats till
offentligheten. Dels har han genom energisk hänvisning till den
kritiska transcendentalfilosofien för Norström utpekat
vägen ur dogmatismen. Olikheten i de båda filosofernas sätt
att utnyttja den kritiska filosofien är emellertid så karaktäristisk,
att den i detta sammanhang knappast kan förbigås. Burman
kunde som få konsten att tålmodigt fördjupa sig i det på detta
område särskilt omfångsrika och svårbearbetade historiska
materialet. Norströms kynne låg mindre väl till för i denna
mening »lärda» studier. »Jag kan omöjligen läsa två å tre sidor
utan att fälla boken, grubbla öfver det lästa och kombinera det
med andras och eget tankestoff», skriver han en gång till
Burman. Samtidigt som han är fullt medveten om att denna
omständighet innesluter en svaghet, vågar han hävda, att »en
personlig åsigt, med en verklig öfvertygelsens magt i sig och en
viss grad af systematisk afrundning, utan afsigtligt afstående
ifrån alltför starkt fördjupande i lärda historiska studier icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
