Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Filosofiska brev. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 JOHN GULLBERG
kan vinnas.» Burman replikerar med att en smula uddigt
konstatera faktum: »Du har i långt högre grad än jag frigjort dig
från filosofiens historia» (1898). Anledningen till replikskiftet
var Norströms kort förut utkomna bok om den »moderna
ståndpunkten,» som just avsåg att vara en uppgörelse med
transcen-dentalfilosofien, närmast Fichte.
Redan tidigare hade emellertid Norström för Burman
skisserat sin filosofiska kungstanke, alltför väldig för att vara
genomförbar. Den gick ut på något icke mindre än att skapa ett
universellt filosofiskt system ovan alla individuella historiska
ståndpunkter — »att tänka lika med den ande, som tänker
filosofiens historia». I denna hegelskt klingande fras har
Norström tydligen förälskat sig. Den förekommer i tre brev till
Burman från 1895—96. Själva tanken återvänder i ett brev till
Liljeqvist 1897 och dyker upp på nytt 1905, kort före
utgivningen av Tankelinjer. »Jag vet — skriver Norström då —
att ’Tankelinjer’ innehåller fröna till en universell och ny
världsåsikt. Mindre nya elementer än en ny ram kring hela den
menskliga erfarenheten, en ram så uidy som aldrig tillförene.»
Denna »ram» är ingenting annat än den transcendentala
frågeställningen, befriad från de intellektualistiska fördomarna mot
alla livsfunktioner »nedanför det abstrakta förståndet». Ett försök
att finna fäste för den Kantska apriori-teorien i känslan och
viljan i stället för inom kunskapsförmågan. Själv har Norström
en gång träffande preciserat sin ståndpunkt som transcendental
pragmatism. Det skenbart nästan hädiska, anspråket på att
kunna ge en universell filosofi åter sammanhänger med
Norströms fasta förvissning, att han genom att sätta religionen i
systemets centrum fotat detsamma på tillvarons universellaste
makt.
Under 1900-talets första decennium få de strängt
kunskapsteoretiska analyserna i Norströms författarskap något ge vika för
en bredare kritisk behandling av de stora kulturproblemen.
Samtidigt förlorar Burman sin dominerande plats i hans
korrespondens. I dennes ställe träda nu några av Norströms yngre
vänner i förgrunden, bl. a. Henrik Hedlund, Rudolf Kjellén, Axel
Lagerwall, Efraim Liljeqvist, Adrian Molin, Nathan Söderblom,
Allan Vannérus, Karl Warburg samt — senare — Georg Andrén.
På sätt och vis är det väl Kjellén, som närmast upptar Burmans
mantel — utan någon jämförelse för övrigt. Till honom har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
