Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Världspolitiken kring sekelskiftet - Den franska parlamentarismen av i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 435
de tyska diplomaterna över frih. von Eckardsteins meddelande, att
från Paris "och London ivrigt arbetades på Englands anslutning till
Frankrike-Ryssland. Fastän Eckardstein tydligen icke varit den
skarpsynte siare, som han i sina memoarer givit sig sken av, så var
han dock den gången på rätt spår, och det verkar egendomligt att
nu i erfarenhetens belysning läsa den dåtida officiella tyska
diplomatiens ansträngningar att bagatellisera hans farhågor. Att verkligen
omkring sekelskiftets år avgörande steg togos mot det konfliktläge,
varur kriget omsider framgick, är väl efter denna senaste
diplomatiska urkundspublikation ovederläggligt.
Mer än en gång har på senare tid i vårt
land förts klagomål över den brist på respekt,
som allt oftare kommer till synes i debatterna om riksdagens verk
och gärningar, och man har trott sig kunna konstatera, att det
offentliga ordets män i ej ringa grad bära ansvaret för denna förmenta
undervärdering av den andra statsmakten. Egendomligt nog är det
framför allt från den eljest tämligen samhällskritiska socialdemokratien
som dessa klagomål låtit höra sig. Inom dess kretsar hyllar man
tydligtvis numera samma mening om riksdagens anseende som
kanslirådet Sack år 1749 uttryckte vid det sammanträde i kanslikollegiet,
då Jakob Henrik Mörks politiska roman »Printz Theoderik» anmäldes
till censur, att nämligen »Öfwerheten, Regeringen och höga Personer
eij annorledes än till deras förmåner och goda egenskaper för en
medlefwande werld böra beskrifwas». Emellertid kan man vid
framförandet av dylika krav näppeligen undgå att mötas med en erinran
om huru förhållandena gestalta sig i de länder, som i avseende på
demokratiskt och parlamentariskt styrelsesätt pläga för oss framställas
som efterföljansvärda förebilder. Särskilt i Frankrike tillåter man
sig en mycket vittgående frispråkighet, när det gäller parlamentet
och dess verksamhet. Redan före kriget fästes i Svensk tidskrift
uppmärksamheten på en publikation av den talangfulle journalisten
Robert de Jouvenel, i vilken Palais Bourbons seder och bruk gjordes
till föremål för en tämligen respektlös granskning (Verner Söderberg:
»Kamrater emellan». En bok om fransk parlamentsleda och
avsmak för rådande regim, Sv. tidskr. 1914, sid, 359). Sedan
den tiden har kritiken mot parlamentet framträtt under många former,
hänsynslöst bitande eller mera human allt efter vederbörande
bedömares personliga ståndpunkt. Genomgående för de flesta inläggen
i diskussionen var emellertid en förhoppning om att prövningarnas
och krisernas lärdomar skulle medföra en kraftig förbättring av
förhållandena inom den parlamentariska världen, rensa bort gammalt
ogräs och kalla friska krafter till liv. Det i krigets skärseld nyskapade
Frankrike skulle också få en ny representation. Så tedde sig som
sagt förhoppningarna; men hur gestaltar sig den faktiska verkligheten?
Ett svar på denna fråga finner man i en liten elegant utstyrd
volym av Louis Barthou, nyligen publicerad som nummer l i den på
Hachettes välkända förlag i Paris utkommande serien Les caractéres
Den franska
parlamentarismen av i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
