Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Världspolitiken kring sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 DAGENS FRÅGOR
från början avstå från all nitälskan att ovillkorligen finna någon eller
några speciella syndabockar. Kanske skola i sinom tid även sådana
bli med ovederlägglig bevisning utpekade, men det blir att avvakta.
Målet kan icke vara att hitta dem utan att lägga upp de ledande
trådarna genom händelsernas labyrint.
Ett högst betydelsefullt förarbete för ett sådant utforskande har
den tyska regeringen ombesörjt genom den stora publikationen Die
grosse Politik der Europäischen Kabinette 1871—1914.
Nyligen ha härav delarna 13—18 (fördelade på 8 band) utkommit.
Möjligen blir det tillfälle att här ägna dem något utförligare
uppmärksamhet framdeles; nu skall emellertid konstateras, att dessa band
jämte deras föregångare bilda en verkligt epokgörande publikation.
Icke veterligen har hittills någon stat med sådan oförbehållsamhet
framlagt sina intima diplomatiska dokument eller givit motsvarande ledning
för ingående studier av en i nuets omedelbara närhet liggande period.
Naturligtvis har ett urval måst ske, och otvivelaktigt finnes det skäl
att antaga, att även här öppenhjärtigheten haft sina gränser, men
det måste erkännas, att verket motsvarar synnerligen högt ställda
anspråk. Dess vikt ligger kanske framför allt däri, att det lämnar
så pass ingående upplysningar om det dåtida Tysklands politiska
förbindelser, att fortsatt hemlighetsmakeri icke kommer att mycket löna sig
för andra stormakter. Sedan problemen numera fått sin rika belysning
från tyska synpunkter, blir det nämligen för de forna motspelarna
en oundgänglig åtgärd till självförsvar att relativt snart rycka fram
med sin egen syn på tingen och jämväl med den dokumentariska
bevisningen för denna. Därmed skall diskussionen, huru världskriget
framkallats, vara ställd på helt annorlunda saklig basis än hittills.
De senast utkomna delarna av den tyska publikationen omfatta i
huvudsak åren 1898—1903. Sådana märkliga fakta beröras däri som
Samoakonflikten, Dreyfusprocessen, Fashodaaffären, Boxarupproret,
Boerkriget, konflikterna om Bagdadbanan, de engelsk-tyska
förbundsplanerna, trippelalliansens förnyande 1902 samt de tidigaste ansatserna
till en engelsk-fransk-rysk entente. Man förmår nu se tämligen klart,
vad då på sin höjd lät gissa sig som en möjlighet, nämligen att kring
sekelskiftet storpolitikens traditionella linjer voro stadda i omvandling,
och att nya grupperingar ryckte närmare. Därvid kvarstår det
intrycket som ofrånkomligt, att Berlinkabinettet varit på helt annat sätt
än övriga stormaktsregeringar fastlåst vid gamla tankebanor samt
följaktligen saknat den nödiga smidigheten att anpassa sig efter lägets
skiftningar. Bakom detta låg väl ytterst en i och för sig mycket
respektabel övertygelse, att den ärliga fredsviljan i längden skulle
avväpna misstankar och komma ränkerna på skam. Men den
uppfattningen var i dubbelt hänseende riskabel: den fostrade ett
överdrivet självförtroende, som gav alltför litet akt på världslägets labila
karaktär, och den tog ringa hänsyn till de irriterade stämningar i
utlandet, vilka kejsarens stortalighet och diverse inre tyska
agitationer framkallade. Kanske framträder detta ingenstädes klarare än
vid den s. k. akademiska diskussion, som i maj 1903 ägde rum mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
