Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Offentliga statyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 DAGENS FRÅGOR
möjligen på goda grunder kunde kallats vederbörande, kommo sig
för att ställa till bråk och besvära med invändningar. Därför, finnes
det bara tillräckligt med djärvhet plus förmågan att öppna givarnas
plånböcker, har tydligen vem som helst rätt obegränsade utsikter att
få pryda de offentliga platserna i Sveriges huvudstad med just sina
idealbilder. Nu anförda exempel äro icke de enda, det finnes
åtskilliga skulpturella minnesmärken, som redan rests eller allvarligen
föreslagits till uppförande, vilkas tillkomst varit av ungefär samma
slag.
Naturligtvis är detta i hög grad demokratiskt, men stöter det icke
i någon mån på anarkisk diktatur? I offentliga monument böra väl
finnas tvenne faktorer observerade: skönhetsvärdet och minnesgärden.
För den estetiska synpunktens beaktande är ju numera hos oss sörjt,
så pass det kan lyckas, men i vilka händer ligger avgörandet, om
just den eller den personen skall hedras med en publik vård?
Tydligen i den mest företagsammas. Det behöves blott, att en nyss
bortgången har tillräckligt handlingskraftiga vänner, som smida, medan
minnet ännu är varmt, och så står han där efter något år i brons
eller granit eller marmor. Och principiellt finnes det inga hinder
för, att en sådan utmärkelse beredes någon ännu i levande livet.
Hittills torde man något tveka att så föregripa en framtida dom, som
tilläventyrs kan bli avvikande nog, men inför en till högsta lag
upphöjd folkvilja komma även dylika betänkligheter lätteligen att få vika.
Det kan rent av för en tillfälligt härskande riktning kännas som en
bjudande plikt att genast officiellt fastslå den verkliga förtjänsten till
efterrättelse för kommande generationer.
Perspektivet bör knappast för någon synas rätt tilltalande, ty vid
folkmeningens ombytlighet har man att motse obegränsade
möjligheter. För att skydda mot dem och deras överraskningar göres dock
ej behov att vädja till någon k. monumentstyrelse eller dylik
institution. Men man kunde börja med att genom tyst överenskommelse
sätta en tidsgräns av rimlig längd, innan bortgångnas gärningar på
så framträdande sätt hedras. När ett kvarts eller halvt sekel
förflutit, lär det i de flesta fall vara någorlunda möjligt att bedöma,
huru pass gestalten håller sig. Tidigast då kan det också vara skäl
att bjuda detta slags hedersbevisning. Tilläventyrs räcker det
aktuella intresset ej alls så länge, men om därigenom en och annan
förtjänst inte blir rätteligen ihågkommen, är skadan måttlig. I varje fall
estetiskt, för visso även historiskt, ty vi äro numera långt från de
dagarna, då hävderna gjordes efter statyer, minnestavlor och slagna
medaljer. Här i landet skulle det egentligen vara vida nödvändigare
att veta en hel del om våra bortgångna stormäns verk än att offra
penningar på deras snart nog alldeles förbisedda statyer.
Ett visst tidsavstånd från de förhärligade personerna måste alltså
betecknas som conditio sine qua no/i, när det skall vara fråga om
offentliga minnesmärken. Med tanken på offentlighet följer också kravet på
kritik. Det går verkligen ej i längden an, att de styrande i
Stockholm blott bocka och taga emot, när någon klick presenterar sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
