Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nämnd och jury. Av Åke Hassler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 ÅKE HASSLER
ordningen förlänas såmedelst en inre styrka och fasthet, som
annorledes svårligen står att vinna åt densamma.
Efter att sålunda ha framställt några huvudsynpunkter på
problemet om lekmäns deltagande i rättsskipningen, övergå vi
till en jämförelse mellan de båda viktigaste existerande formerna
för denna lekmannamedverkan, nämligen vår svenska nämnd
och den i England utbildade juryn.
Först då några historiska erinringar.
När man nu för tiden talar om lekmän som domare, tänker
man snarast på dem såsom en sorts säkerhetsventiler,
kontrollanter på de juridiska domarnas ämbetsutövning, en slags
garanti mot maktmissbruk av yrkesdomarna. Men en sådan
tankegång är frukten av en jämförelsevis modern politisk agitation.
Ett dylikt misstroende mot ämbetsdomaren är i varje fall
varken juryns eller nämndens ursprungliga uppkomstgrund. Att
tänka sig någon misstro mot häradshövding eller lagman under
den avlägsna tid, då vår nämnd först började vara till. är en
historisk anakronism redan av den anledning, att domaren då
var en folkets man med mycket begränsad befogenhet. Juryns
uppkomstmiljö är mera kulturellt framskriden än nämndens,
men icke heller juryn skapades såsom någon garanti mot
ämbetsmäns godtycke.
Snarare är det tvärtom. Såväl nämnd som jury äro båda
former, i vilka ämbetsmannen, om man nu för Sveriges del kan
tala om en sådan, tog lekmännen till hjälp för lösning av
sådana kvistiga rättsfrågor, som han inte fick eller kunde lösa på
egen hand.
Nämnden är, som antytt, en inrättning, uppkommen ur vida
mera primitiva samhällsförhållanden än juryn. Den utgör i sin
urform ett bevismedel. För att fullt förstå nämndens uppkomst
och ursprungliga ställning är det nödvändigt, att man klargör
för sig ett par huvudpunkter i vårt gamla processystem.
Domaren hade blott att avgöra den s. k. rättsfrågan, utsäga vad lagen
stadgade angående det fall, vars faktiska förhållanden parterna
klargjort. Hade nu käranden det lagbestämda antalet vittnen,
som svuro på att hans framställning av saken var riktig, så var
sakfrågan avgjord och domaren hade blott att utsäga lagens på
fallet tillämpliga regel. Kunde däremot käranden icke prestera
laga bevis, tillkom det svaranden att värja sig med ed, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
