Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det jugoslaviska kungadömet. Av Olof Höijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 OLOF HÖIJER
utan även från majoriteten hos kroaterna. Dessa skilja sig från
serberna genom sin av historien utpräglade individualitet, sin
förkärlek för en federalistisk regeringsform och sin hängivenhet
för den katolska religionen. Den österrikisk-ungerska politikens
felgrepp ställde dessa meningsskiljaktigheter i bakgrunden och
enade kroater och serber i en frihetskamp mot den gemensamme
förtryckaren. När den gamla dubbelmonarkin störtat samman., så
har därigenom beretts plats för den latenta oppositionen mellan
de jugoslaviska bröderna i Kroatien och Serbien.
Kroatien är alltid ytterst stolt över sin förflutna makt och
storhet. Zagreb (Agram) var medelpunkten för en intensiv
intellektuell verksamhet, då serberna ej kände till annat än
herdebefolkningens enkla sånger. Kroaterna ha med framgång
bekämpat både ungrare och turkar. De voro prins Eugens bästa
hjälptrupper. Deras välorganiserade armé var avsevärt
överlägsen de serbiska hejdukerna. Sekelgamla traditioner ha gjort
kroaterna till varma anhängare av ett federalistiskt statssystem.
När de energiskt understödde Serbien för att därigenom återfå
sina forna historiska gränser, så gingo därvid deras önskningar
hän mot återupprättandet av det kroatiska kungadömet, förenat
med Serbien och Slovenien i en personalunion. Var och en
borde fritt och obehindrat kunna bibehålla sin historiska
säregenhet och sin etiska personlighet. Religion och nationalitet
sammanfalla ofta i dessa trakter. Det var ej utan ett uppenbart
misshumör som de katolska kroaterna motsatte sig den
serbiska ortodoxins religiöst nationella propaganda. Både de
monarkistiska medlemmarna i »jugoslaviska klubben» och
republikanerna i »bondeförbundet» hava visat sig ense om att försvara
landets politiska och religiösa individualitet gentemot Pasjitjs
och Pribitjevitjs serbiska propaganda. Den framkallar hos dem
en obehaglig jämförelse med Bismarcks kulturkamp. Men det
katolska prästerskapet har ej understött sina församlingsbor i deras
motstånd. Det har ställt sig på den officiella regeringens i Belgrad sida.
Redan från begynnelsen ha serberna insett, att de i Kroatien
skulle stöta på motstånd hos en mer utvecklad civilisation.
De trodde sig häri se en fara för en enhetlig och centraliserad
jugoslavisk stat. Fem långa år av bittra hemsökelser och
hjältemodiga strider till försvar för det nationella oberoendet ha drivit
statsmännen i Belgrad till den uppfattningen, att endast ett
homogent Storserbien kunde undvika de forna farorna av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
