Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det jugoslaviska kungadömet. Av Olof Höijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET JUGOSLAVISKA KUNGADÖMET 481
numeriska uiidervikten. De hava härvidlag lagt i dagen en
iver, vilken gått i rakt motsatt riktning mot deras sanna
intressen. Om det behövts tvenne år för det improviserade
jugoslaviska parlamentet att antaga den nya rösträttslagen, om
frånvaron av en stark regeringsmajoritet framkallat en viss politisk
handlingssvaghet, så ligger orsaken härtill ej huvudsakligen i
personliga rivaliteter eller i kommunistiska känsloströmningar.
Den bör framför allt sökas i serbernas önskan att omedelbart
upprätta en homogen enhetsstat och i kroaternas och slovenernas
motstånd mot en dylik plan.
Det första förslaget till en ny författning för hela Jugoslavien
var i sina grunddrag en utveckling av den serbiska
konstitutionen, vilken i sin tur sökt sin modell i Belgien. De existerande
förvaltningsorganen bibehöllos och begåvades med en viss
autonomi. Detta förslag ändrades emellertid av de båda
ministärerna Vesnitj och Pasjitj, vilka ansågo den jugoslaviska enheten
hotad genom dylika eftergifter. Man sökte uppdela landet i
48 distrikt eller »oblasti». Dessa kunde sinsemellan förena sig.
De härigenom skapade grupperna fingo emellertid ej inbegripa
mer än 800,000 invånare. Målet med denna politik var att hindra
de forna provinserna att fortfarande existera. Man önskade
centralisera staten genom en godtycklig territoriell uppdelning
och bryta alla band såväl med det förflutna som med de
existerande folkstämningarna. Förvaltningen skulle skötas av
kungliga tjänstemän, vilka hade till uppgift att kontrollera landstingen
och kommunerna. Den serbiska lagen allena fick allmän
rättskraft, liksom den ortodoxa religionen i praktiken blev
förhärskande. Både kroater ocb slovener motsatte sig ett dylikt
förslag. Det skulle betyda slutet av deras nationella säregenhet.
Ehuru alla serbiska partier lyckades förena sig med några av
det slovenska bondepartiets representanter, hotade
regeringsblocket att komma i minoritet. Över hela landet vunno de
autonomistiska strävandena terräng.
Konseljpresidenten Pasjitj insåg genast faran härav. Med
djärv beslutsamhet sökte han råda bot mot det onda. Det fanns
blott ett medel att tillförsäkra den sittande regeringen den
nödvändiga majoriteten, att draga över de 24 museimanska
deputeradena på sin sida. Denna nya kombination inbragte regeringen
en majoritet på 17 röster. Underhandlingarna varade två
månader. Omkostnaderna betalades av kroaterna och slö venerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
