Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Ordspråksboken och Amen-em-opes vishetslära. Av Pehr Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 PEHR LUGN
på olika sätt sökt kringgå. En något långsökt utväg har varit
att uppfatta det hebreiska ordet för »trettio» som en
felskrivning av ett snarlikt ord med betydelsen »officerare», varefter
dessa lika omotiverade »officerare» i sin ordning tolkats som
en figurlig beteckning för författarens »kärnspråk». Denna
utväg har tydligen även begagnats av vår svenska
bibelöversättning, som återger det omtvistade ordet med »regler». Går man
till motsvarande ställe i det egyptiska originalet, faller emellertid
ett nytt ljus över saken. Där talas nämligen om de »trettio
kapitel» i vilka Amen-em-ope indelat sitt verk.
Av intresse är, att samtliga de sju från Amen-em-ope lånade
språken förekomma i ett avsnitt av Ordspråksboken omfattande
partiet 22: 17—24: 22, vilket allmänt betraktas som ett särskilt
litet verk, inkorporerat i den stora samlingen. Det är alltså
författaren till detta avsnitt, som öst ur den egyptiska källan.
Ermans upptäckt väckte helt naturligt genast livligt intresse
i fackkretsarna, och har så vitt bekant hittills enhälligt
accepterats av representanterna för den gammaltestamentliga
exegetiken. Professor Gressmann kunde omedelbart i sin anmälan av
Ermans skrift (Vossische Zeitung, 22 juni 1924) påvisa trenne nya
språk, som tydligen också härrörde från Amen-em-ope, och kort
därpå kompletterade Berlinteologen professor E. Sellin samlingen
med ännu ett. Hela avsnittet Ordspr. 22: 17—23: 11 med
undantag av de tvänne språken 22: 26, har därmed visats vara
en direkt om ock bearbetad översättning ur Amen-em-opes lära.
Sellin, som redan hunnit behandla frågan i tvänne uppsatser
(Deutsche Literaturzeitung 1924 n:r 17 och 26), har med
utnyttjande av den egyptiska källskriften lämnat en ny översättning
av den starkt förvanskade grundtexten till språken i fråga.
Denna tolkning, som betydligt avviker från vår svenska, låter
likheterna mellan originalet och den israelitiska bearbetningen
framträda ännu starkare än den av Erman använda.
Det är egentligen blott rörande de omständigheter, under vilka
delar av Amen-em-opes verk blivit införlivade med Gamla
testamentets kanon; som skilda meningar yppats. Erman antager,
att den egyptiska boken under saitisk eller persisk tid i sin
helhet översatts av någon i Egypten boende jude. Därvid skulle
ordet »Jahve» ha inskjutits i stället för originalets obestämda
»gud», och även de andra redan omtalade ändringarna
företagits. Senare skulle boken ha fallit i händerna på en eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
