Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Ordspråksboken och Amen-em-opes vishetslära. Av Pehr Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORDSPRÅKSBOKEN OCH AMEN-EM-OPES VISHETSLÄRA 489
flera kompilatorer, vilka samlat material till ordspråkssamlingar
och med ganska ringa urskiljning tillägnat sig lösryckta bitar
ur boken. Sin hypotes stöder Erman på den hebreiska textens
förvanskade beskaffenhet samt bristen på mening i en del av
språken, vilket han tillskriver dessa kompilationer.
Sellin däremot anser, att Erman på denna punkt låtit
vilseleda sig av dessa textförvanskningar, som han anser kunna
förklaras på annat sätt. Han förmodar i stället att avsnittet 22: 17
—24: 22 härrör från en israelitisk författare, som önskat skänka
den hebreiska litteraturen ett verk i samma stil som de
berömda egyptiska vishetslärorna. Som han emellertid saknade
erfarenhet på området, skaffade han sig mönster att gå efter.
För den första delen av sitt lilla opus utnyttjade han därvid
Amen-em-opes bok, varur han fullt målmedvetet valde endast
de partier, som passade för hans syfte och även omgestaltade
dem i den mån han ansåg detta behövligt. Sellin påpekar, att
avsnittet vid rationell uppdelning verkligen består av trettio
språk, och att han sålunda i detta fall följt den egyptiska
förebilden. Från och med 23:12 upphöra alla spår av
Amen-em-opes text, och för resten av arbetet skulle han följaktligen ha
plagierat en annan källa. Man kan tillägga, att denna i så fall
även torde ha varit egyptisk. Ordspråksboken anses allmänt
i sin nuvarande form härröra från efterexilisk tid. Sellin
är emellertid böjd att hänföra det ifrågavarande partiet till
slutet av åttonde århundradet, måhända Hiskias regering. Han
tänker sig t. o. m. den möjligheten, att Ordspr. 22: 17—24: 22
utgör ett första försök att införa »egypternas vishet» i Israel.
Den största betydelsen av Ermans upptäckt ligger naturligtvis
icke däri, att några relativt obetydliga fragment av
Amen-em-opes lära befunnits tillhöra den judiska kanon. Utomordentligt
viktigt är däremot, att man nu fått ett ofrånkomligt bevis på
att israeliterna känt till den egyptiska litteraturen och
tillgodogjort sig densamma på ett långt direktare sätt än man förut
vågat antaga. Att denna vishetslära icke var det enda
egyptiska verk, som judarna studerade, får naturligtvis betraktas
som säkert. Tilläggas bör, att spår av egyptiskt inflytande med
stöd av Amen-em-opes verk redan kunnat uppvisas även i andra
gammaltestamentliga skrifter. Gressmann påpekade i sin
anmälan beröringspunkter i bl. a. Jobs bok och Jeremia. Sellin
framdrager ett ställe hos profeten Jesaja. Naturligtvis behöver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
