Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - En historiefilosofisk undersökning. Av Alf Ahlberg - Vasatidens historia i ny framställning. Av Gustaf Jacobson - Helge Almquist: Reformationstiden och stormaktstidens förra skede. Svenska folkets historia. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 495
all vetenskaplig undersökning rätteligen endast kan röra sig med
analys och syntes av det i erfarenheten givna. Uppvisande av
någontings erfarenhetsvidrighet är därför enligt Boström och hans skola
detta någontings vederläggning. Man må endast ha sin blick öppen
för att erfarenhet ej utan vidare är detsamma som sinnenas
vittnesbörd, att det även finnes en förnuftig, i viss mening normativ
erfarenhet.» Det vore säkerligen till fördel, om ord som dessa något
mer behjärtades — både av motståndare till och anhängare av den
store svenske tänkaren.
Alf Ahlberg.
VASATIDENS HISTORIA I NY FRAMSTÄLLNING.
Att skriva en populär översiktlig framställning av ett lands eller
en tidsperiods historia hör i våra dagar icke till de lättaste och
tacksammaste uppgifterna. Å ena sidan äro föregångarna många och
konkurrensen stor, å andra sidan har allmänheten vant sig att i
historien företrädesvis söka de breda, intima kulturskildringarna eller
ock de sensationella avslöjandena, omvärderingarna och de mer eller
mindre lyckade försöken att ställa händelser och personer i »ny
belysning». Finner man ej något av detta, heter det ej sällan, att
vederbörande inte just har kommit med »något nytt».
Professor Helge Almquists för något år sedan fullbordade stora
arbete över R eformationstionstiden och stormaktstidens
förra skede (ingående som andra bandet i Gleerupska förlagets
samlingsverk Svenska folkets historia) hör knappast till de
historiska verk, som omedelbart tjusa den stora allmänheten vare sig
genom intimt konkret skildringssätt, vari t. ex. Emil Hildebrand var
en mästare, eller genom en Martin Weibulls glansfulla retorik. Med
sin förnäma och i allmänhet reserverade framställningskonst skriver
förf. icke folk på näsan sina egna meningar och synpunkter; han
undviker polemik med andra forskare och diskuterar sällan problemen.
Men den uppmärksamme läsaren skall icke undgå att alltsomoftast
känna sig ställd inför nya fakta eller sammanställningar av fakta,
pregnanta karaktäristiker och djuptänkta omdömen, och han skall i
prof. Almquists arbete konstatera icke blott grundlig forskning utan
även självständig syn på och bedömning av det tidevarv som skildras.
För professor Almquist, liksom för flertalet äldre svenska
historieskrivare, är stats- och samhällsutvecklingen eller om man så vill
den politiska historien den bärande kraften i utvecklingen, och han
har icke haft någon anledning att för den tid han behandlar frångå
den gamla traditionen att gruppera framställningen kring regenterna;
det är ju också med tanke på vasakonungarnas ledande roll i vår
historia, som Geijer fällt sitt bekanta men ofta missförstådda omdöme,
att »svenska folkets historia är dess konungars». Huru fri förf. å
andra sidan är från romantiskt-retorisk personlighetskult, därom
vittnar t. ex. hans realistiska men därför också så mycket mer
gripbara teckning av Gustav Adolf: han räknar honom bland världshi-
33. Svensk Tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
