Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Vasatidens historia i ny framställning. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 497
huvudmotiv i varje skildring av vår stormaktstid, och prof. Almquist
har ägnat mycken uppmärksamhet åt densamma. Steg för steg
följes utvecklingen av konungens planer. Medan hans ståndpunkt
under krigets första skede var, att Sverige helt måste tagas i anspråk
av kampen mot det katolska Polen men också genom att sålunda
bevaka sitt livsintresse bäst tillgodosåg den protestantiska
solidaritetens krav, var han inför katolicismens starka progress 1624 bragt
därhän, att han icke ryggade tillbaka för tanken på ett ingripande
i den stora fejden i Tyskland. Planen på ett stort evangeliskt
förbund under hans egen militära ledning utvecklade han redan då för
den brandenburgske gesanten Bellin, och saken gick till vidare
diskussion, men den strandade den gången på de nordiska makternas
inbördes rivalitet. Inför Danmarks olycksöde sporrades hågen
ytterligare, men den avsedda svensk-danska aktionen uteblev på grund
av danske konungens ovilja. Sveriges nödläge och det defensiva
draget i Gustav Adolfs intervention inskärpes starkt; de svenska
statsmännen voro ytterst angelägna om att densamma skulle framstå
såsom försvar för en rättvis och Gudi behaglig sak. Ständerna
uttalade sig 1629 för en fredlig lösning som det bästa, och särskilt
borgarna voro bekymrade för att kriget skulle ödelägga städerna
och deras näring, men de voro dock redobogna att om så krävdes
möta våld med våld.
Utvecklingen av Gustav Adolfs planer efter landstigningen på tysk
mark följes noggrant och distinkt liksom även den tyska
furstepolitiken i dess länge fasthållna motsättning till den svenska politiken.
Av särskilt intresse är den korta men innehållsrika framställningen
av Gustav Adolfs planer på tyska rikets omgestaltning, som bekant
ett av de i Gustav Adolfs-litteraturen livligast debatterade problemen.
I omedelbar anslutning härtill ägnar förf. ett kapitel åt Gustav Adolfs
östeuropeiska politik, hans förbindelselinjer till Polen och Ryssland,
Siebenburgen, Turkiet och till och med Krim; hithörande fakta
kunna visserligen sägas ligga i periferien men äro också
vittnesbörd om den väldiga spännvidden i Gustav Adolfs politik.
Den svenska ledningen efter Gustav Adolfs död karakteriseras av
förf. såsom visserligen storstilad och målmedveten men dock av
andra mått än »salig kungens»: organisationsplanerna för tyska riket
trädde i bakgrunden, och huvudsaken blev att tillvarataga Sveriges
intressen, i värsta fall på Tysklands bekostnad. De svårigheter
Sverige hade att laborera med framträda med synnerlig skärpa under
»fredskrisen» 1635, som icke blott medförde så gott som fullständig
isolering för Sverige utan vars verkningar också spredo sig djupt in
i den svenska armén. En annan svårighet, som i förf:s
framställning ofta spåras, är förhållandet till Frankrike, som en gång av Axel
Oxenstierna förträffligt karakteriserades sålunda: »Så snart vi av
fienden bliva tryckta och lida någon motgång, stöder han under och
hjälper oss på fötterna igen; när oss går väl, drager han handen
undan, att vi icke skola för mycket växa.» Icke heller det nya för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
