Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 11. 11. 1924 - Vem äger våra kyrkor? - Den akademiska utbildningens ekonomiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 507
lokalen och övriga med denna förbundna förmögenhetsföremål, jord
och lösören. Ansvaret för anstaltsegendomens användning i
överensstämmelse med stiftelsens ändamål påvilar i första hand kronan
såsom anstaltens målsman. Det resultat, vartill kammarrådet
Schal-lings undersökning lett, hör sålunda trots dess kanske till synes
något abstrakta karaktär ej till det verklighetsfrämmande teoretiserandets
avskilda värld. Helt visst kan det tänkas många fall, då det blir av
ingripande betydelse, om kronans ämbetsmän eller församlingarna
skola äga ansvaret för kyrkorna och deras egendom. I en viktig
punkt råder emellertid full klarhet: det målsmanskap, som staten
utövar över kyrkorna och deras egendom, betyder ej, att denna
egendom är ett »statsanslag», av staten givet till ett visst ändamål, som
det ankommer på staten att befrämja eller ej. Rätten öppnar ingen
väg till en reduktion av kyrkorna och deras egendom för makthavare,
som till äventyrs kunna komma att känna sig främmande för deras
uppgifter.
I dagspressen har under senaste tiden
tagits upp till diskussion frågan, om våra
dagars studenter ha utsikt att på de levnadsbanor, till vilka deras
utbildning normalt leder dem, få sina studiekostnader skäligen
gott-gjorda. Det är ingen dag för tidigt, att detta spörsmål göres till
föremål för allvarlig och allsidig debatt.
Redan nu kan det anses vara uppenbart, att den studentgeneration,
vars universitetsår sammanföllo med de verkliga dyråren, 1916—1922,
har minimala utsikter att någonsin bliva kvitt studieskulderna.
Härutinnan dela de emellertid öde med alla andra, som under dessa år
upptogo lån. Det är kanske den största posten bland de kostnader
det medfört att återgiva det svenska penningvärdet över hälften
av vad det förlorat under kriget och återinföra guldmyntfoten på dess
gamla grundval.
Sedan vi nu åter hunnit fram till en värdenivå, som man kan hoppas
få behålla under en längre framtid, ställer sig saken åter annorlunda.
Nu kunna ånyo utsikterna för ett affärsföretag kalkyleras: det är
ett riksintresse, att debet och kredit stå i rimligt förhållande till
varandra i den livslånga affär, som var och en inlåter sig på, när
han skaffar sig den högre utbildning, som av samhället kräves för
erhållande av förtroendeposter på det ena eller andra kulturområdet.
I Sverige är det här antydda problemet av mer brännande art än
i de flesta andra länder, eftersom hos oss den akademiska
utbildningen i ovanlig grad icke endast stått och alltjämt står i
klassomsättningens tjänst, utan också bestridts och bestrides genom lån, i
st. f. genom studenternas förvärvsarbete vid sidan av studierna,
såsom vanligen sker exempelvis i Danmark och Tyskland,
Den stora majoriteten av dem som avlägga akademisk slutexamen
träder alltjämt i statens tjänst. Tidigare var detta givetvis ännu
vanligare, men fortfarande torde statens lönevillkor verka normgivande
för de ekonomiska utsikter, som öppna sig för den akademiskt exa-
Den akademiska
utbildningens ekonomiska problem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
