Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 11. 11. 1924 - Den akademiska utbildningens ekonomiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 DAGENS FRÅGOR
minerade. Jämför man då köpkraften hos lönerna i statens tjänst
nu mot tiden närmast före 1914, finner man på så gott som alla
områden en kännbar nedsättning, så snart fråga är om anställningar,
som kräva akademisk förbildning. För många av de ansvarsfullare
posterna uppgår sänkningen till 20 å 25 X- Då motsvarande
reduktion som bekant icke förekommer ifråga om tjänster, som kräva
mindre kvalificerad förskolning, utan dessa tvärtom i stor
utsträckning blivit förmånligare ställda än förut, har här skett ett direkt
handikappande av de akademiskt examinerade, en utveckling, som
för övrigt har sin motsvarighet i fråga om högre och lägre
akademiska examina inbördes, exempelvis på lärarbanan.
Kompenseras då denna synnerligen kännbara standardsänkning
genom relativt förbilligad utbildning? Nej, tvärtom. Studietiden har
icke eller oväsentligt förkortats, åtminstone vad angår normaltiden
för de olika examina. Kostnaderna för den akademiska ungdomens
uppehälle i universitetsstäderna ha med dessas egen
folkmängdstillväxt och borgerliga utveckling stigit påtagligt kraftigare än den
allmänna levnadskostnadsnivån, detta alldeles oavsett eventuell
standardförbättring under studieåren. Fonder och donationer ha därtill med
penningvärdets försämring sjunkit i värde gent emot förkrigstiden.
De effektiva studiekostnaderna torde sålunda ha ökats mera än
den allmänna prisnivån stigit sedan förkrigstiden, om alla inverkande
faktorer medtagas i räkningen. Lönerna åter ha stigit vida
långsammare. Man kan därför icke gärna komma till annan slutsats än att
akademisk utbildning under nuvarande förhållanden kan väntas
normalt giva ett synnerligen klent ekonomiskt vederlag. Med hänsyn
till hur föga lukrativa de här ifrågavarande levnadsbanorna i
allmänhet voro redan före 1914, är det ej ens för mycket att säga, att de
numera endast i undantagsfall torde kunna förränta och på skälig
tid amortera det insatta kapitalet. För den närmaste framtiden måste
perspektivet té sig särskilt dystert: sparsamhetssträvandena och
inskränkningarna i statsförvaltningen å den ena sidan, det stora antalet
av nyexaminerade å den andra måste för dessa göra kampen för
tillvaron bister och den ekonomiska fortkomsten långsam. Samtidigt
ökas studenttalet starkt vid alla icke-fackhögskolor. Den nuvarande
ställningen är därför icke i längden hållbar.
Från akademiskt håll försäkras, att sådana inknappningar av
utbildningen, som skulle medföra en nämnvärd ekonomisk lättnad, icke
äro möjliga, om den vetenskapliga standarden skall bevaras. Kan
denna ståndpunkt icke motbevisas och kunna icke några andra
åtgärder till effektivt förbilligande av studiekostnaderna åvägabringas
— en nu planlagd rationalisering av låneväsendet är därvid av stor
vikt men dock ej ensam tillräcklig — måste staten med alla medel
bringas att utan tidsutdräkt taga ställning till läget; men icke mindre
är detta fallet med de unga generationerna själva. Staten måste
antingen höja lönerna så, att den nu fordrade utbildningen lönar sig,
eller sätta ned kompetensfordringarna. De unga — eller deras
föräldrar och gynnare — måste avstå från sådan utbildning åt dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
