Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En överstatlig rättsordning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ELI R HECKSCHER
den andra statsregeringarna, förefaller erbjuda stora möjligheter
också för ett Nationernas förbund i överstatlig gestalt.
Liksom i förbundsstaterna måste gränsen mellan förbundets
och staternas befogenhet noga uppdragas, och förbundets i
jämförelse med staternas mycket inskränkta, fastän oerhört viktiga
uppgifter måste komma att i det dagliga arbetet ge det ett
ojämförligt mindre kompetensområde än unionerna äga gent emot
delstaterna. Garantier, så starka som de över huvud kunna
upp-tänkas, måste också beredas för att gränsen ej flyttas till
någon-deras favör. Att några som helst garantier verkligen skulle kunna
bereda trygghet under alla förhållanden, är visserligen alldeles
uteslutet; men i det hänseendet delar denna ordning öde med
alla andra här på jorden. Det är blott charlataner som lova
något mer.
Emellertid föreligger också en motsatt fara, nämligen att den
överstatliga organisationen förevigar även en sådan territoriell
fördelning mellan staterna som utgör en olycka för folken.
Kritiken mot Genéveprotokollet har uppehållit sig mycket vid denna
dess svaghet, vid dess tendens att skapa ett »förstenadt Europa»,
att ge evig giltighet åt Versaillesfredens olyckliga statsgränser.
Anmärkningen är i eminent grad riktig, men bygger lika fullt
på en alldeles otillåtligt förenklad tankegång. Ty för det första:
vilka medel för målet erbjuder det nuvarande systemet? Svaret
kan endast bli ett: krig, som överhuvud taget är den nuvarande
ordningens universalmedel. Man må emellertid förlåta dem som
i likhet med vår generation sett ett jättekrig resultera i mycket
starkt försämrade gränser, i fall de ej tro mycket på
ändamålsenligheten av ett medel, som direkt motverkat sitt uppgivna
ändamål. För det andra: också om Versaillesfredens gränser
varit lika idealiska som de äro olyckliga, så vore systemet dömt, ty
för-stening är död, hur idealiskt det förstenade tillståndet än må ha
varit från början; och sex år före Versaillesfreden påpekades
sammanhanget också i den av Svensk Tidskrift utgivna boken
Försvarsfrågan. Men — för det tredje — försteningen är en
nästan ofrånkomlig konsekvens av varje på staternas rätt byggd
mellanstatlig rättsordning, därför att fundamentet, staternas rätt,
omfattar deras en gång fastställda gränser. Indignationen över
det visserligen olyckliga men samtidigt oundgängliga moment i
rapporten till Genéveprotokollet, som ställer ändringar i
statsgränserna utanför rättsproceduren, har därför varit mycket litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
