Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En överstatlig rättsordning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖVERSTATLIG RÄTTSORDNING 21
andra stater, så gjorde den alltså icke blott icke i och för sig
någon skada utan medförde rent av mer verklig självständighet
än många nominellt suveräna stater nu åtnjuta.
Men naturligtvis ligger icke häri något bevis för att icke en
stats verkliga inre självständighet och förmåga att trygga sina
medborgares liv och välfärd mot yttre tvång kunde komma i
fara genom en över dem byggd ordning med formellt högre rätt.
Att det är däri som den stora faran av en överstatlig
rättsordning skulle bestå, sålunda däri att den nya organisationen
överskrede sina uppdragna gränser, förefaller klart. Man får
dock aldrig glömma, att den nuvarande ordningen, som nästan
torde vara det enda verkliga alternativet till en överstatlig
organisation, erbjuder en mycket tvivelaktig garanti för samma
omätliga värden. Man skall ha ovanligt stort förtroende till sitt
goda svärd för att känna sig skyddad i alla livets förhållanden
under ett sådant tillstånd av mellanstatlig laglöshet som det
nuvarande. T. o« m. utan krig, jå t. o. m. utan formligt krigshot,
ha många stater fått underkasta sig den starkares
godtycke-Ett val mellan olika risker för den inre självständigheten måste
det följaktligen alltid bli. Storleken av risken under den här
antagna ordningen hänger i hög grad på dess konstruktion, och
den är vad som nu måste betraktas något närmare.
En oundgänglig förutsättning för organisationens existens är
att den har sm egen rätt och icke en rätt som är härledd ur de
särskilda staternas. För att klargöra innebörden av detta kunde
man gå tillbaka till äldre tiders överstatliga rätt,
Medeltidskyrkans och naturrätten; men det motsvarar bättre ändamålet att
hålla sig till närmare liggande förebilder, och sådana har man
i förhållandet mellan förbundsstater och delstater i sådana
statsbildningar som Amerikas förenta stater och det nuvarande Tyska
riket. Förbundsstateii är där icke på något sätt för sin existens
beroende av delstaternas goda vilja, trots att den uppstått genom
sammanslutning av dessa, utan den har tvärtom visat sig i stånd
att fullt och framgångsrikt tillvarataga sina uppgifter gent emot
dem, i ytterlighetsfallen rent av med vapenmakt. Någon
lämpligare förebild än denna kan man ej gärna finna. Därmed
skall ej vara sagt, att förbundsstaternas praktiska lösning av
förhållandet mellan unionen och delarna behöver vara den
lämpligaste, fastän visserligen systemet med två kamrar, den ena
representerande medborgarna oberoende av statsborgarskap och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
