Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En överstatlig rättsordning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 ELI F. HECKSCHER
nuvarande Nationernas förbund torde den nya esprit de corps
ej alldeles sakna hemvist, nämligen inom dess kommissioner och
kanslier, medan däremot rådet och förbundsförsamlingen nu ej
synas ha mycket därav, därför att de representera de särskilda
staterna och ej helheten. Även inom de olika folken kommer
sannolikt vanan att låta sig företrädas inom en universell
församling och så att säga personligen få sig dess arbete förelagt
att stärka känslan av samhörighet med både det egna landet
och kulturkretsen, et la patrie et Thumanité. Så till vida kan
man säga, alt ett fullt utvecklat överstatligt rättsmedvetande
icke utgör en ofrånkomlig förutsättning för den överstatliga
rättsordningens tillkomst utan till någon del kan betraktas som dess
frukt.
Men frågan är uppenbarligen icke avgjord därmed, ty om den
överstatliga ordningen blir bättre än den mellanstatliga, så måste
man också utrusta den med maktmedel, som ingen drömt om
att tilldela Nationernas förbund i dess nuvarande gestalt. Faran
för maktmissbruk föreligger därför otvivelaktigt. En sådan
förvandling av folkens politiska tillvaro kräver därför sin rundliga
tid och tilltagande vana vid handläggning av ärenden från
överstatliga synpunkter, om faran skall kunna avlägsnas- Uppgiften
kan ej anförtros åt politiska förvandlingskonstnärer sådana som
herrar Politis och Benesj, vilka åtaga sig att införa den eviga
freden från och med år 1925. Men man har att ställa målet
klart för ögonen och arbeta för dess förverkligande, utan att kunna
ange dagen då det skall nås.
S. k. realpolitiker, som blott ha en axelryckning för dylika
synpunkter, kunna utan skada taga lärdom av realpolitikens
mästare Bismarck. Om han varit som de, borde han ha lämnat
utopien om en tysk riksenhet åt långhåriga rabulistiska
Svärmare och opraktiska professorer, men i stället gjorde han
praktisk politik därav, vidtog sina förberedelser, bidade sin tid och
grep in i det rätta ögonblicket. Politik utan mål är att ösa
vatten i ett såll, det måste finnas ledare som förstå både målet och
medlen.
Den praktiska konsekvensen av ett klart fattat mål är att
vidtaga åtgärder som bana väg för det. I föreliggande fall är den
närmaste frågan, om Nationernas förbund i sin nuvarande
gestalt och Genéveprotokollet utgöra milstenar på vägen till, eller
tvärtom stenar i vägen för, den överstatliga ordningen. Ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
